Norsk: Kjære stress, la oss slå opp.

Hur knäppt är inte det här. Jag är sjukt stressad över min uppsats och gissa vilket ämnesområde jag valt att fördjupa mig i? Ja, just det, STRESS! Haha hur galet är inte detta. Sitter nu och flinar för mig själv men livet överraskar oss oftast på flera olika sätt när vi minst anar. Dessutom valde jag ämnet helt själv. Kanske för att det var på tiden för mig att djupdyka mer inom området nu när jag har chansen. Planen har alltid varit att bli psykolog men på sistone vet jag inte riktigt hur det blir. En kandidatexamen inom psykologi låter väldigt lockande det med, så slipper man studera hela livet och sedan ångra sig att det var absolut det enda man gjorde under sina unga dar. När man egentligen ville avsätta tiden till annat. Tiden, ja. Det är något vi alla känner att vi har för lite av eller att vi använder vår tid till fel saker. Nästan alla nyhetsartiklar eller insändare som jag läser på nätet talar om samma fenomen «önskar att jag hade mer tid till å leva, till att göra gott och göra min vardag riktigt dunder bra.»

Men jag ångrar inte att jag studerar. Jag tycker att det finns stora nyttor i det men jag hade gärna velat bli klar så snart som möjligt. Eftersom tiden den väntar inte. Den kommer inte stanna upp för min skull även om jag så var den mest rikaste kvinnan i hela vida världen. Tiden bryr sig inte. Den går och går sådär totalt obrydd om vad jag vill. Så jag måste snarare hänga med tempot. Och det gör mig stressad vissa dagar.