Inviger morgonen med en lång promenad. Flera kilometer bort från hemmet, ut i det avlägsna. Jag har inte stött på en enda varelse förutom en lång och smal man (runt fyrtio år?) som joggade förbi mig med ett hastigt glatt leende. Jag tror nog att han någonstans tänkte «Vad i allsin dar gör en kvinna som henne här?». Jag får ofta de där leendena som antyder på att det finns mer bakom än vad som syns. Som om leendet säger en sak men tankarna något helt annat, haha. Nåväl, svennarna får helt enkelt vänja sig vid min åsyn, för mig lär de se här ofta.

Är jag rädd? Nä, inte det minsta. Jag älskar ljudet av naturen. Vinden som rör sig åt olika håll. Fågelkvitter som bryter tystnaden. Solens varma ljus. Doften av träd, mossa och skog. Självklart har jag med mig min kikare och en kall vattenflaska. En långpromenad med podd eller en go vän (irl eller i mobilen) är också guld!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.