Som en ansiktsbeslöjad kvinna dessutom! Alltså, det är inte så dumt hörni. Det är sjukt underskattat men jag gillar det. Jag gillar att äta en varm mozzarella fralla ute själv, det är något harmoniskt med det och dessutom så skäms jag mindre och mindre för varje gång jag gör det. Egentligen tycker jag inte att det ska vara något å skämmas över men vi människor är liksom sällskapsdjur. Vi trivs som bäst i en flock, tillsammans med andra. Vi gillar liksom inte att vara själva på lång sikt. Vilket ligger i vår natur men ibland kan vi bli så fästa vid andra att vi glömmer vilka vi är när vi är med oss själva, «ehh, eh, jaha… hur gör jag nu då?» tänker vi när vi inte har andra nära runtomkring. Som om att vi tappar bitar av oss själva. Men du. Det är inte så läskigt att umgås med sig själv. Det kan tyckas stressande till en början men sedan vänjer du dig. Det är inte så farligt att fika själv eller gå på bio själv, I mean look around you lady. Människor gör det hela tiden. Varje dag!
Apropå ansiktsslöjan eller «niqab» som det heter på arabiska – så är det en fråga som jag nästan alltid får, om huruvida folk reagerar på när jag äter med ansiktsslöjan på. Och låt mig säga så här, folk är nyfikna och de stirrar (ibland), men anledningen till att de stirrar är för att de hoppas på att få se hur den dära ansiktsbeslöjade damen ska få i sig den dära frallan och den där semlan. Och nyfiken skulle jag helt ärligt också varit ifall jag såg någon i ett plagg som är av en minoritet och som man nästan knappt aldrig ser på ett café. Så jag förstår definitivt folks nyfikenhet och därför stör det inte mig. De kollar och sedan kollar de bort. De kollar bort när de får en liten glimt av hur semlan kommer in i magen «jahaaa, ok, hon äter så där, under sjalen, jaha ok, nytt!». Och sedan är det ingenting med det, det återgår till sina liv som vanligt och jag fortsätter att njuta av min lunch. Haha, men seriöst. Jag tycker att det är viktigt med ett sunt mindset eftersom det avgör vilka val vi tar i livet och vad vi väljer å lägga energi och vikt på. Och jag väljer att njuta av tillvaron och av det JAG gör. Jag väljer att inte hetsa upp mig kring vad som sker runtomkring eftersom allt är inte relevant för mig (om det såklart inte är något som berör mig direkt/personligt).
«Bint Dahabi bare kos deg masse!»
Jag tycker att det är viktigt att man lär sig vara själv – trots (eller så är FÖR ett bättre ordval) att vi människor är sällskapsdjur. Att lyckas gå emot det som så kallat ligger i vår natur kan vara en befrielse ibland. Man jobbar på sig själv och gör sig starkare både psykiskt och psykiskt. Stress är ett sådant exempel, stress är inbyggt i människan och när vi känner oss stressade så tänker hjärnan ”fight or flight”, ”fly och rädda dig själv”, medan det i själva verket (oooftast) inte är nödvändigt. Därav är stresshantering en mycket bra egenskap och en befrielse.
Min poäng är att det kan vara nyttigt att kunna gå emot det som ligger i ”människans natur”, för krossar man den barriären så känner man en lättnad. Givetvis är sällskap en underbar sak också, men man ska inte känna sig beroende av det. Att kunna vara själv och ha sin egentid men Allah är har en riktig fantastisk sötma.
🤍 tusen tack!!
Jag håller verkligen med dig om att inte vara beroende av andra. Något som jag även skrivit ett helt inlägg om med rubriken ”Jag känner mig ensam. Kommer jag bli hel igen?”
Assalamu alaykum sis
I love how you were having positive thoughts about the people staring at you; you know saying they’re just curious. I used to feel very offended when others would stare at me but I noticed that it really takes a toll on me like I’d start seeing everything in a negative way.
Since I tried to excuse their stares and not take them so seriously I feel much more energetic and positive alhamdulillah
BaarakAllahu feeki 💗
Wa ’alaykumus salaam wa rahmutullahi wa barakatuhu dear Marie,
As it turns out, people often stare out of curiosity. We are all curious when we see something new or someone different. Although it can make us feel uncomfortable, but how people manage to stare at you can also tell if someone is curious or just hateful, which I’ve learn to value much more these past years as a face veiled woman. So yes, unfortunately, some people are just dumb and hateful out of nowhere. But even tho that, I don’t put energy to judge peoples looks because that would only be to exhausting for me at the end. So I’m just enjoying myself you know because I cannot control other people. I leave that to God.
And thanks for your comment in English, wow! Barakallaahu fiki 🌞
Det här med att spendera tid med dig själv ute, där det är synligt samt på platser där kanske de flesta människor är i sällskap är läskigare om man bryr sig om andras åsikter. Sen är det ju så att 99% av människorna man ser lever sina egna liv och är 100% i sina egna skallar utan att lägga en andra blick på ens ensamhet i tex caféet. Det tog mig länge att inse att jag faktiskt inte är så intressant i andras ögon som jag kanske tänkt och det är en normalitet som hjärnan lätt ser över! Tog mig ur den självupptagenhetsbubblan och livet har varit underbart sen dess alhamdulillah behövde bara flytta 5h bort från min hemstad att vänja mig vid det obekväma 😅. Inställningen är ’i’m a nobody in a sea of nobodies and everyones minding their own business’. Men som du säger, ju oftare man utsätter sig för ensamhetsterapi desto lättare blir det. När rädslan för att göra saker på egen hand hindrar en från att göra något man vill göra, då är det nog tid att självreflektera varför det är så.
Haha ”i’m a nobody in a sea of nobodies and everyones minding their own business”, det där var så roligt sagt men fakta. 🙃<3 Och ja, det kan vara väldigt awkward att sitta själv på ett ställe där majoriteten sitter i sällskap med andra. But hey, just move forward and look for another more comfy place to sit at. Möjligheter finns but it’s all about the mindset I guess.
Åh, i love this!! Å dra på kafé alene er noe jeg vil prøve ut på egenhånd! Helst på et lowkey sted eller på et tidspunkt hvor det ikke er mange kunder, hahaha. *hides face*. Jeg trives i eget selskap, men jeg skal ikke lyve og si at det ikke høres nervepirrende ut å besøke steder alene, selv om jeg så inderlig vil! Anyways, jeg elsker tankegangen din om at hvert blikk ikke må bety noe negativt, det kan være noen ser på meg fordi de er nysgjerrige. Jeg sliter selv med å tenke sånn, men skal klare det in shaa Allaah. <33
Ja seriøst, bare gjør det! Jeg siterer deg «ett skritt av gangen» (^ø^)