Nu ska jag berätta sanningen för er. Det är mer än bara härligt att jag äntligen kommit igång med styrketräningen samt lättare träning/stretchning (på kvällen). Ja ja, det känns lite som att jag bara tjatar om träningen these past days men det är verkligen wow! Like wow wow – nu har jag dessutom lagt in en ny kategori på bloggen längst upp med namnet «träning» eftersom jag har mer att tjata kring ämnet haha. Jag tycker att det är värt att pröva även om det inte riktigt låter så mega lockande just nu. Jag tycker att det är skönt att hålla kroppen igång även om varje träningspass inte resulterar till en svettflod – för mig ger träningen ett helt annat utrymme för å koppla bort och koppla av, och det räcker. Det är såklart inte fel att sätta mål för sin träning men att bara hålla kroppen igång är en stor insats i vardagen. Jag tror också att det är viktigt med att förstå konceptet av att vi själva bestämmer kring det vi gör med oss själva. Eftersom tid finns. Vi alla har tid, mer eller mindre, men vi alla har den i handen.

Utan egen tid och utan de stunder där jag bara kan koppla av så skulle jag nog flyga upp i taket eller in i väggen. Jag kan inte föreställa hur det är i flera andra familjer där ingen avlastning ges. Det måste vara tufft, jobbigt och väldigt så ensamt. Tänk om man fick allt som man önskade sig. Då skulle inte «dunya» kallas för «dunya» längre.

Men en sak är säker. Och det är HUR vi planerar vår vardag. Vad för något värdesätter vi? Vad kan vi uppoffra för att istället ge annat utrymme, en annan utökning eller påbörja något nytt? Jag önskar verkligen att fler fattade värdet av tiden och hur mycket onödig tid vi faktiskt (tyvärr) spenderar på mobilen. (Obs! Jag är själv inte fri från detta but I’m just saying.) Tänk om vi istället avsatte vår tid till att läsa en bok eller två. Eller varför inte utforska nya intressen för att få det dära lilla extra i vardagen. Jag tror att det dära nya intresset och det dära lilla extra (vad det nu än är), att det skulle lyfta upp vårt välbefinnande och vår stämning i relation till oss själva främst, men även i relation till andra runtomkring oss.

Jag saknar min gamla gympalärare, han var så klok och passionerad i sin roll som gympalärare. Det var faktiskt han som ringde min pappa när jag var yngre för att övertala mig att börja på friidrott. Jag kommer aldrig glömma den fina, envisa viljestyrkan han hade i att pusha mig under alla år tills det att jag började gymnasiet. Shoutout till J. ♥

Dessa godingar fick jag hem igår och idag (förutom hälsopulvret «super greens» som smakar pyton, euw, men resten är très bien!)