Det finns enligt min uppfattning och uppfostran knappast något som är oartigare än att:

1. Komma för sent – det är så respektlöst, det är som att demonstrera för att man värderar sig själv och sin tid mycket högre än andras tid som får vänta. Usch nej, känns så högmodigt synnerligt när det rör sig om oseriösa ursäkter om och om igen. Det är helt enkelt en dålig vana, tycker jag.

2. Inte tackar någon på det mest uppskattade vis i form av fina ord när en person tar från sin tid att göra något för DIG SOM DEN EGENTLIGEN INTE BEHÖVT GÖRA. Snacka om att aldrig vela göra något igen för en sådan människa trots att belöningen ligger hos Gud. Never-ever-again-girl.

3. Lova någon att man ringer tillbaka om en timma men inte gör det. Va, varför? Jag sitter bokstavligen och väntar på det dära samtalet som du lovade mig… like what, this is nonsens.

4. Ta på sig en offerkofta EFTER att personen gjort fel och behandlat någon med orättvisa. Ni vet när den stygga vargen börjar att skifta fokus och helt plötsligt ska den som blivit förtryckt/illa behandlad ha överseende med boven. Nej fy fy fy.

5. Inte har mage att säga förlåt..

6. Skvallra om andra. Nej tack, inte intresserad för fem öre, next.

Idag kände jag mig både irriterad och stressad så jag bestämde mig för att gå ut och promenera en längre sträcka. Det kändes skönt, snarare jätte skönt och nu mår jag så mycket bättre.