Som ni säkert vet så är det super viktigt med återhämtning än att bara maxa på gymmet alla dagar i veckan. Det kan ha en negativ effekt på kroppen och i värsta fall kan man ta stor skada av det. Idag skulle jag egentligen dra till gymmen men i och med att jag har kört så hårt dessa dagar så tänkte jag skippa gymmet och istället gå på en naturvänlig powerwalk ute i det vilda. Haha ok, kanske inte ute i det vilda direkt, snarare svensk natur. Super mysigt! Tog en lång sträcka som jag aldrig tagit förr och det var spännande, lite läskigt då det är så avlägset men kul var det! Stötte på härliga morgonpigga människor som både joggade, cyklade och promenerade precis som jag.

Alltså jag tror inte att ni förstår hur långt jag har promenerat idag, men det är lugnt, jag har njutit som bara den även om jag ej dokumenterat så mycket som folk så sociala medier gör. Var liiite sugen på att ha en live på instagram men så tänkte jag «ööh, vad ska det vara något bra för?». Hursomhelst det känns så skönt nu i efterhand. Tänkte plugga och förhoppningsvis bli klar med mina två uppgifter.

Men idag när jag var ute och gick så hände något. Jag bestämde jag mig för att implementera «hej-dagen» eller «hälsningsdagen», haha det finns inget som heter så egentligen utan det är bara något som jag själv har hittat på. Det går ut på att hälsa/morsa på alla förbipasserande jag möter om de ej hinner före mig. Jag tror också att det ger en väldigt bra bild av kvinnor som ser ut som mig och dessutom tror jag att vissa känner sig mindre rädda när det ser en ansiktsbeslöjad dam ute i ingenstans när hon väl hälsar. Så det implementerade jag idag, och det gick super bra!

Att sporta, motionera och hålla kroppen igång har alltid varit min passion. Jag har gått på alla möjliga sporter tills gymnasieåret. Jag fick medalj i både simning, friidrott och basket, inte för å skryta men jag var väldigt sportig (som mina föräldrar) och hade vinnarskalle. Och nu när jag sakta börjat igen, känns det så skönt. Det är liksom ingen livskris som jag just nu går igenom där jag försöker å finna meningen med mitt liv via träning, för jag vet redan vad meningen med mitt liv är. Inte för att det är fel å pröva olika vägar tills det att man finner sin mening (medalj till er som gör det och reflekterar dagligen) men jag är så bekväm i mig själv att jag redan ”typ” vet min destination. Skillnaden är att jag väljer å njuta längst vägen på olika sätt – delvis via träningen som ni får ta del av här och på bloggen, men jag visar inte allt skall ni veta. Det finns så mycket jag vill visa men som jag inte vågar just för att bevara och skydda min identitet och mitt privataliv.

Och jag tror att många (precis som jag förut) har valt å stänga av helt och hållet och begränsa oss själva i rädslan av att göra fel eller inte vara tillräcklig som individ. Men efter ett tag pallar man inte längre. Man orkar inte hålla upp den dära masken. Jag tror på att det går att hålla fast vid sina personliga värderingar och samtidigt utforska det man gillar och tycker är kul i livet. Om du läser det där igen så kommer du INTE misstolka det jag säger, men det är helt upp till dig. Och det är inte upp till någon vännina att säga åt dig vad du ska göra och inte göra, samt hur du ska göra saker. Du är lika intelligent, om inte mer, och du kan ta dina egna beslut baserat på det DU hyser stor respekt för och värderar högt. Jag tycker att det är dax för oss kvinnor att vakna. Waki waki ladies.