Jag har alltid varit otroligt svag när det kommer till vår by i Tunisien. Jag älskar vår by och hoppas på att kunna flytta ner dit permanent en vacker dag, förhoppningsvis inom snar framtid.

Alltså ju äldre jag blir, ju mer inser jag att jag inte har så mycket kvar i Sverige, istället vill jag leva på den plats där jag har min stora familj och mina fina rötter. Alla länder och alla städer och alla platser på jorden har brister, jag tror inte på att något land är perfekt. Sedan finns det ju såklart länder som är bättre stabilt än andra inom olika sektioner, men jag tycker att det är synd att lämna något så kärt och ärofyllt när ens föräldrar har kämpat i flera år för att deras barn inte ska gå minste om sina rötter. Och ju äldre jag blir, ju mer tror jag på att man måste göra det som känns bäst för en själv även om alla runtomkring (b.la ens vänninor) flyttar till ett och samma land. Jag värdesätter gemenskapen med familjen och försöker med all min kraft att vattna och vårda allt inifrån till det bättre och överse brister på vägen. Jag tror på att man kan vara en anledning till att en by eller till att ett område utvecklas pga att någon stannat kvar med sina goda gärningar. Detta tycker jag är bättre långsiktigt än att ge sig iväg och lämna en tom burk till nästkommande generation.

De senaste dagar har vi dock varit i Sousse, i vårt andra hem. Tillskillnad från byn som är lugnt och tyst så är det väldigt mycket som händer här och det är mycket människor runtomkring. Trots att jag hyser stor kärlek och respekt till vår by så finns det ett par fördelar med stor stad. Uno: det finns större utbud av drycker (havremjölk mm). Två: det finns schyssta pâtisserie (konditorier/bagerier) i närheten ifall man vill äta ett par croissanter på morgonkvisten. Hur mys! Tyvärr har jag inte fotat så mycket som jag velat. Vill liksom inte att mina landsmän ska tro att jag är en turist för då kan de minsann höja priset när jag väl ska betala.