Det är total omöjligt att stoppa allt som förstör. Sjukdomar och jordbävningar som tar människoliv. Vulkaner som slukar upp en hel by, och i andra fall ett helt samhälle. Men vi har inte kontrollen. Det finns ingen kraft inom oss som kan hindra det som redan är bestämt att ske. Det kan kännas läskigt, synnerligt ifall man har barn att beskydda. En familj som betyder mer än alla möjliga skatter på jorden. Ett lagom stort foster i magen som inte längre är ett litet embryo… och just därför känner jag att Koranen är det enda som kommer med ett lugn när allt annat känns kaos utanpå.