«Bara för att mina drömmar är annorlunda än dina betyder det inte att mina är oviktiga»

Det här blogginlägget blir lite olikt i jämförelse med mina andra blogginlägg men det är ju min blogg så..

Vi människor älskar lycka, vi älskar att må bra och vill vara omringade av bra, snälla och goda människor och vi vill ha goda relationer och vi vill leva i en fin och trygg miljö. Vi drömmer om att bo i storslagna palats och få äta «Spaghetti allã carbonara» (fast en halal version) ute i åkern under mängder olivträd.

Vi älskar livet, eller.. tja för det mesta. Men sedan hatar vi allt som får oss att må dåligt, litet som stort. Och den listan på vad vi hatar är minsann lång, du har säkert en egen lista. Poängen är, vi människor söker lycka i all evighet. Vi Googlar på lycka och bokar in oss på kurser om lycka och gör saker som vi tror kommer göra oss ännu mer lyckliga än vad vi är. Vi önskar att må bra idag, imorgon, över imorgon, nästa vecka och livet ut men varför i hela alfabetet använder vi inte rätt medel för att uppnå en långsiktig lycka? Jag talar givetvis om Koranen. Guds Tal. Alltså, så här.. tänk att du befinner dig i ett mörkt rum, eller i en kolsvart skog eller varför inte i en kolsvart kloak. Du bestämmer själv – för Guds skull använd bara din fantasi och sluta krångla. Och när du står där livrädd och panikslagen över att inte kunna ändra din livssituation så skimrar det ett litet ljus längre bort. Ljuset du ser avtar skräcken och du känner istället en gnutta hopp. Du går närmare ljuset (obviously) och ju närmare du går.. ja du kan väll själv lista ut slutet – du går mot lycka.

Metaforen i min tio sekunders korta berättelse är Koranen, det är ett bot mot all slags fysisk och mental smärta – stress, depression, ångest, tvångstankar, migrän, höftledsartros, lunginflammation mm. Allt! Och omvänt betyder det ju att Koranen ger oss lycka! Sorry ladies inför det jag ska skriva nu men jag blir så mentalt dränerad och irriterad (ursäkta men jag blir faktiskt det) när människan total gnäller över sin livssituation med vetskapen om att problemet är större än vad människan kan klara av och det ENDA alternativet som finns kvar är att greppa tag om Guds bok, men så gör människan inte det trots rätt medel framför nyllet???? Det är som att säga «var så snäll och drick hostmedicin mot din hosta, det är det enda som hjälper dig mot din hosta just nu», men så TOTAL SKITER människan i det och istället envisas med att pröva allt annat som ändå aldrig fungerar. Snälla säg att ni förstår min poäng, jag blir galen!

Tio hela år går utan att vi memorerar ett kapitel från Koranen. Tio Ramadan går utan att vi har läst hela Koranen från början till slut. Tio somrar och vintrar går utan att vi studerar Koranen. Tio ytterligare år går och nu har vi en grov ångest varje gång vi hör någon nämna frasen Koranen. Skammen blir vårt öde. Jag ryser.

MEN, det är fullt naturligt att vara trött och seg i kortare så som i längre perioder. Jag har själv haft (och kommer säkert fortsätta ha) perioder där jag vill befinna mig i havets djupaste punkt inkurad i en fluffig pläd eller i en sovsäck och ligga där i en hel månad ostört. Inga människor, inga röster, ingenting. Bara jag och havets djup. Och kanske Ben & Jerry’s – särskilt den dära med smaken «half baked», mmm. Men sen, efter att jag sörjt ett tag måste jag tillbaka till verkligheten, oavsett om jag vill stanna där nere ett tag till så måste jag tillbaka till verkligheten. Jag bara måste leva och utföra mina plikter som Bint Dahabi och livnära min kropp MED RÄTT MEDEL FÖR ATT LÄKA. Via Koranen förstås. Det blir dock så problematiskt ifall jag skippar den biten eftersom den biten är så viktigt för mitt välbefinnande.

Ni är fler där ute som har stenkoll på vad jag talar om. Med detta sagt, gör ditt liv meningsfullt och dröm stort och tillåt dig själv att vara ledsen ett tag men glöm aldrig, och pausa aldrig, din relation med Koranen. Varma kramar, er bloggare Bint Dahabi.