Jag håller med om att man inte kan klicka med alla och att alla på jorden inte är bra för en själv och ens mål. Jag håller med om att man inte kan bli respekterad av alla för den man är och för vad man tror på och värderar i livet oavsett vem personen är – det kan röra sig om allt från egna intressen som man inte blir respekterad i, hobbyn, religiösa livsåskådningar, matval, musiksmak eller inte musik, mm.

Men jag tycker samtidigt att det är lite rått och lite dömande att undvika och inte ens försöka skapa en relation med någon som känns trevlig och pga ens få ynka olikheter vad gäller utseendet och tro så låter man bli. Att dra alla över en kam, för det är precis vad vi gör även om vi ej riktigt vill erkänna det. Vi har starka fördomar kring vissa människor, vi tror att ALLA icke muslimer har ett skarpt intresse för alkohol och låga skönhetsideal eller att ALLA muslimer är extremister och att de inte har en egen vilja, eget tyckanden, egna intressen and so on. Det är väldigt rått tankesätt, nästan för beskt för min smak helt ärligt.

För egen del har jag, utöver muslimska vänninor, även icke muslimska vänninor som är fantastiska eldsjälar. Vi tror på olika saker, vissa tror på Gud och andra icke, vi diggar olika profiler inom sport, och vi har inte alltid samma doftnoter, men utöver det klickar vi fruktansvärt bra och vi är likasinnade och har i princip likadan humor och personlighet och vi kan tala om precis allting utan att hamna i onödigt tjafs mer eller mindre. Och det har nog å göra med vår mognad. Jag har kommit till ett nytt stadie i mitt liv (typ för 2-3 år sedan) då jag slutat att pika på folk och slutat göra en stor biggie av precis allting. Och jag tror att det är viktigt i en vänskapsrelation – att respektera varandras olikheter och förbise varandras tillkortakommanden oavsett om det är en troende eller icke troende vän. Mina vänninor är verkligen en på miljonen, och ibland förundras jag över hur vi ens fann varandra. Mina icke muslimska vänninor vet exempelvis att jag varken dricker eller känner mig så bekväm av att vara i ett sällskap där de blir fulla och just därför avstår de från alkohol medan vi umgås och istället dricker vi alkoholfria drinkar men sedan beställer ju dom precis vilken mat dom vill, och det är väldigt få som skulle kunna tänka sig å göra en sådan uppoffring då det kan låta lite galet hos många andra.

Så du ser ju, det är lite dömande att tänka att alla icke muslimer skulle påtvinga dig något du egentligen inte vill eller att ha en påhittad fantasi om att alla muslimer är snälla gosiga gummibjörnar aka god karaktär. För så är det inte, tyvärr.. ibland kan den ena individen ge större skada än den andra. Det måste ni väll ha upplevt, eller? Det finns faktiskt två sidor av ett mynt och allt är inte fyrkantigt. En annan sak som jag tänker på är konvertiter. De som var icke troende den ena dagen men blev muslim den andra – tänk om jag skulle undvika henne bara för att hon ej var muslim.. vilken förlust från min sida och kanske t.o.m. hennes? Tänk så fint å vara en anledning till att någon annan omfamnar islam pga att du visat dig tillgänglig för henne. Och bara en liten side note: nu sitter jag ju inte med mina icke muslimska vänninor och predikar om islam dag in och dag ut (de skulle nog tycka att det är väldigt uttjatande) men de har SÄKERT fått en helt annan bild av islam och muslimer under tiden vi hängt med varandra och det ser jag som en stor kyss i pannan på mig själv haha.

Sedan är det en heeeelt annan femma att försöka bli vän med en satanist eller någon som utåt sett har grova fördomar om islam (eller om något annat som man håller kärt). Då är det ju ingen idé att ens försöka bli vän med någon sådan varelse what so ever. Det är som att påtvinga vattnet att bli vän med elden, a total waste of time, finito!