För mig har det alltid varit självklart att 1. beklaga sorgen till en person som har mist sin familjemedlem eller dylikt oavsett om jag känner personen eller ej och 2. jag gratulerar ALLTID en väninna eller en bekant ifall nyheten har nått mig att hon har gift sig eller fött barn. Jag gratulerar alltid, oavsett om vi har setts nyligen eller inte. Oavsett om vi inte talats vid på flera månader eller år. Om nyheten eller tragedin har nått mig så hör jag alltid av mig. Det är en principsak PRUNTO. Det här är två situationer där mina principer aldrig sviktar.

Hallihallå girlies! Vad är nytt i era liv? Talk to me. Jag vet att ni föredrar Instagram och att det var enklare att hänga med mig där, men helt ärligt talat så kommer jag inte gå tillbaka till Instagram. Så ni får börja vänja er vid bloggen haha. Ett tips är att spara min blogg på er hemskärm för att lättare komma åt den när ni vill läsa eller hänga med mig här.

Halva Ramadan har passerat och fastan har gått väldigt bra hittills måste jag säga. Hur känns det för er att fasta? Detta års fastan känns snarare som en bebek-lek i jämförelse med förra och förrförra året då vi typ bröt fastan runt 22:00 svensk tid – i alla fall för mig. Träningen går som en smäck, jag tränar 4-5 gånger i veckan. Denna vecka har jag maxat och idag blir det mitt 6:e träningspass. Det känns super skönt! Överlag är det inte mycket som händer i mitt liv.. same old, same old. Plugget har dock hamnat i efterkälken.. hjärnan är liksom inte lika samarbetsvillig under fastande mage trots att jag äter bra på kvällarna.

BINT DAHABI – MER MOGEN

Jag måste ändå nog säga att jag känner mig mer mogen på sistone och behöver typ (skämt å sido) en klapp på axeln för det. Jag har börjat släppa taget om saker, slutat älta på det som varit och på det som inte längre ligger i mina händer att ändra. Min inre besvikelse och ilska gentemot något gammalt har dämpats. Jag känner på mig hur jag sakta men säkert börjar sluta förväntat mig att få tillbaka av andra – numera lever jag med förhoppningar än förväntningar. När man är ung eller omogen, eller båda två, har man en tendens att göra många fel och se sin omgivning trekantigt. Dels har man en tro på att man själv är i fokus för andras uppmärksamhet än vad man i själva verket är. Och ibland vill jag bara skaka om alla unga och omogna kvinnor till vettet och säga «..raring INGEN bryr sig om dig trots att du går runt med en illusion av att andra är intresserade av ditt liv – andra har oftast fullt upp med att fokusera på sig själva och sitt eget liv och lägger då troligen inte märke till ditt liv och dina utmaningar, synder och framgångar.»… förstår ni vad jag menar? Känner ni också att ni växer ur era galonisar på sistone eller är det bara jag?

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.