Damer, jag blir alltid känslosam dagen innan min månad. Gråter alltid, har alltid en massa olika tusentals ihopknutna känslor som sätter sig i varje cell. Och dessutom känner jag mig alltid dum. Jag har fortfarande inte lärt mig att detta händer varje gång dagen innan, och efter. Jag lär mig aldrig. Inte nog med det, idag bestämde jag mig för att överösa kroppen med fler känslor. Ja, jag har nämligen gråtit nästintill floder av boken «Pachinko» (känner mig som karaktären ”Vemod” i barnfilmen ”Insidan Ut”. Det är en väldigt bra film btw!)
Så det är svårt att sluta läsa nu. Jag är fast och boken är så bra, jippie, «jeg elsker virkelig den, på en absurd rar måte liksom!!!». Förlåt var bara tvungen att skriva på norska men allt låter så mycket bättre på norska haha. Det är på grund av de olika nyanser av ord som sätter exakta uttryck på känslorna. Lite som engelska ni vet. Engelska har ju massa nyanser av ord, begrepp och uttryck som knappast finns i det svenska språket. Inte så konstigt att många väljer att tala på engelska då språket sätter känslorna i dess sanna kulör.
Nog om språk. Nu ska jag i alla fall fortsätta att läsa, och gråta. Oh juste.. min finaste familjemedlem köpte donken till mig med någon slags dippsås som jag vanligtvis inte brukar köpa men den var väldigt god. Alhamdulillah precis vad jag behöver i kväll. Merci familjemedlem, love u muschos and I know that u know. Det är faktiskt dem dära små små, tiny little stuffs i vardagen som gör människan lycklig och uppskattad.
Ta hand om er kära! ♥
