Hallihallå damer, sorry för den ojämna frekvensen men gumman har varit helt å hållet betuttad av vildmarken och bara levt i nuet de senaste dagarna. Jag skulle ljuga om jag sa att jag tagit massa bilder för det har jag inte. Dels för att jag vid flera tillfällen lämnat mobilen och kameran i bilen av glömska och dels för att kunna plocka bär med fria armar utan en massa krussedull och krångligheter. Men nu ska jag berätta om vår lilla roadtrip och ni kommer få en blandad kompott av bilder. Hur är det med er föresten, är ni online mer eller mindre nu under sommaren?

Dagarna börjar runt sju här ute i vildmarken. Vi går och lägger oss tidigt tätt bredvid varandra i varsin sovsäck med myggnät och grönt täcke. På dagen är det varmt men på kvällarna blir det ganska kyligt. Det kryllar av konstiga mygg och flugor som vi inte har i Stockholm. Tur som var är flugorna och myggen ofarliga men de sätter sig på kroppen likt smält socker, usch haha. Jag var dock väl förberedd på sånt här och köpte med mig denna mygg och fästing spray från apoteket. Utöver det så har jag badat och solat, utan sjal! Det är bara vi här. Det har inte synts till en enda levande vandrande själ här ute, förutom djuren förstås. Jag har aldrig sett så vackra fåglar på så nära håll förut, och för någon dag sedan stötte vi på både rådjur och älg. Tack gode Gud såg vi ingen björn och älgen var en liten kalv så den var totalt ofarlig. Jag vet helt ärligt inte hur jag skulle reagera ifall ett djur helt plötsligt (out off nowhere) blev aggressivt. Tanken får mig å rysa, men som tur har jag min mor med en stark jägarinna instinkt inom sig, hon vet vad, när och hur man ska agera vid sådana otänkbara situationer. Min mor är nämligen den enda bland mig och mina syskon som har jägarlicens och hon vet precis hur man skjuter. *Poff! Far är också ball, riktigt ball även om det inte finns ett intyg på det i svenska papper men i Tunisien har han ett och annat diplom för sina maskulina skills.

Bilturerna har varit krokiga och härliga. Vi har skrattat och gråtit och tjoat högt. Vi har åkt runt i cirklar och åkt dit magkänslan givit ett gott tecken. Med andra ord, vi har inte haft en slutdestination eller specifik plats att åka till. Vi har helt enkelt åkt runt och runt och utforskat både Hälsingland och Jämtland på egna händer genom att använda en karta. Egentligen planerade vi på att hyra en husvagn från grannen på grund av långa körsträckor men det blev aldrig av. Först åkte vi till Los och härjade, eller… vi letade som galningar efter hjortron men fann knappt något. Så vi fortsatte runt i Hälsingland tills vi fann en övergiven gammal stuga vid en sjö. Där bäddade vi inför natten. Det var lite läskig, jag ska inte ljuga. Måste även tillägga att vi åkte på egen risk i vår lilla Hyundai in till ställen där det varken fanns hus eller internetuppkoppling. Ingen signal. Det går varken att ringa eller skicka sms. Vi bad till Gud att underlätta resan strax innan vi lämnade vårt hus i Stockholm och hittills har allt gått riktigt bra. Ingen punktering, inga farliga aggressiva djur, inga sjukdomar, inga faror, alhamdulillah. All is good.

Jag vaknar av mors varma röst som ber mig att vakna men jag sluter ögonen igen. Sedan ligger jag och ålar på den mjuka mossan tills jag slutligen kliver upp. Jag borstar tänderna på den lilla bryggan ut mot sjön. Sätter upp håret i en knut. Jag behöver inte byta om eftersom jag har sovit i samma kläder som jag kom med. Om man ska campa ute så måste man tänka likt en bäver: be cool och skippa sminkväskan och sådant som bara tar en massa plats. Det är dock bra att ha extra ombyte ifall att. Jag går och sätter mig bredvid familjen och äter på min frukost. Allt, precis allt smakar dubbelt så gott när man är ute och campar. Allt är gott även om det egentligen inte är min ordinarie frukost buffé som jag vanligtvis äter hemma vid köksbordet i Stockholm.

Vi skrattar till när klockan visar tolv. Hoppsan. Frukost blev till fika och fikapausen blev lunch. Jag går mot sjön och sköljer de få köksredskapen som vi tagit med oss. Termosar, tallrikar och plastskedar. Jag ser hundratals yngel som bildas till en stor svart fläck som väntar på att äta oljan och resterna från frukosten. Sedan spenderar jag dagen med att plocka bär. Blåbären är gigantiska och jag fick precis reda på att det finns olika sorters blåbär. De är löjligt goda. Jag stoppar in de direkt i munnen utan att tvätta de. Sånt skulle jag aldrig göra i Stockholm. I år fann vi tyvärr inte mycket hjortron som även kallas för «skogens guld». Personligen älskar jag blåbär mer men det är en smaksak.

Jahapp.. vår resa har närmat sig sitt slut. Väldigt sorgligt. Nu ska jag duscha och smeta ansiktet med koreansk hudvård. Imorgon är det en ny dag och jag är lite deppig över det. Det var verkligen så skönt att komma bort från verkligen trots att den alltid kommer ikapp oavsett vad jag gör. Men hur var det nu igen…? Borta bra men hemma bäst? Ja, så var det nog. Godnatt ladies!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.