16:20

En ny månad har trätt in och jag väntar tålmodigt på min beställning från Adlibris. Två nya dagböcker är vad jag har beställt i och med att alla mina dagböcker är ifyllda och helt finito. Jag blir koko-Laban i huvudet om jag inte får möjligheten att dagboksskriva för hand (viktigt att det är för hand!) på flera dagar. Av den anledning har det varit lite tyst på bloggen då jag varit lite orolig över att jag kommer å dumpa ner alla mina rufsiga känslor härinne. Jag känner mig lite instabil, så det är en risk att blogga just nu så att säga, haha.

Jag tycker inte om att hålla in alla känslor. Det gör mig överrumplad och lite smått galen. Och jag vill absolut INTE ringa en vän och pladdra osignerat. Är jag glad så är jag glad. Är jag arg så är jag arg. Att dagboksskriva har länge varit terapeutiskt för mig.

Jag är psykologen i nästan alla mina relationer (förutom med en person, tack och lov). Vänner, bekanta, folk jag träffar en gång på ett mingel eller på gymmet – alla fimpar sina problem i mitt knä. Och jag lyssnar. Ibland hasplar jag ur mig något halvdant råd i panik att hjälpa till, men oftast räcker det att jag bara är där och visar att jag lyssnar. Det är egentligen det folk vill – att bli lyssnade på, inte lagade. Och jag älskar de faktum att någon lady här inne läser min blogg och känner sig mindre ensam, eller får en ny tanke. I love that for mi and for you.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.