Min terapeut säger att lycka och sorg kan samverka. Det är helt ok, tydligen. Och det tycker jag mä haha. Jag är både glad av lycka och ledsen som ett litet barn som just tappat bort sin förälder i en folkmassa. Typ så är mina känslor idag. Familjen landade precis i hemlandet (Tunisien) och jag är hemma i Sverige, själv. Och tröstäter. Samtidigt tänker jag på hur glad jag är för familjens skull. Min lilla syster har ej varit i hemlandet på ett tag så hon är hur glad som helst! Någon måste ju ta hand om huset och djuren, och dessutom börjar jag skolan snart.. men bara snart.

Hursomhelst, hur mår ni damer? Är ni nöjda än så länge med ert sommarlov? Har någon utav er rest föresten, i så fall till vart? Själv eller med någon? Jag vet att jag är lite galen ibland men har någon mer än bara jag funderat på att campa ute på helt egen hand? Asså tanken av å sova i en sovsäck ute under stjärnorna mellan alla träd som susar ovanpå ett berg med en massa mossa och fåglar som sjunger – asså det låter sagolikt. Haha är det bara jag som är en Snövit i min personlighet? Tyvärr har det ej blivit så mycket camping för mig de senaste åren men det är i vart fall en tanke som dyker fram då och då. Jag är så bra på att hitta på saker att göra även om jag gör det helt själv. Nu låter det som att jag skryter men jag orkar inte vänta på att andra ska få tid till att hänga med mig när jag vill och kan. Eller jag med dem. Gör saker på egen hand i stället även om det känns konstigt till en början. Vi ska inte sluta utmana oss själva bara för att vi är obekväma. Livet är här och allt är nu. Det är nu eller aldrig. Och om du är på din laptop eller på mobilen och läser det här så lägg ifrån dig allt och hitta på något med dig själv. Idag! I dare you to do so.