Salam aleykum fina <3
Nu är inte jag INFJ, men jag kan svara utifrån mig själv ändå. Generellt var jag en person som älskade att ta kontakt med andra och älskade att umgås med de jag klickade och trivdes med.
Jag var oftast den personen som hörde av mig först och det var sällan någon kontaktade mig. Detta även fast de uttryckt att de tycker om mig och liknande. Men jag hade så svårt att köpa det då de aldrig hörde av sig och vissa knappt svarade heller för den delen. Jag blev så uttröttad av detta och kände att jag kanske var på människor och störde dem. Speciellt dem som är introverta och inte extroverta som mig. För mig är det oerhört utmattande att ha med introverta människor o göra (refererar till denna händelse och antar att det finns introverta människor som agerar annorlunda och värnar mer om sina väninnor) då jag känner mig som den enda som ger.
Jag slutade nästan helt och hållet höra av mig till människor och de hör faktiskt inte av sig heller.
Numera hör jag endast av mig till de personer jag känner ordentligt. Även fast jag har nya och nyare kontakter som jag vill samtala med och träffa ofta så håller jag tillbaka av rädslan av att störa dem och att jag inte vill uppfattas som för angelägen. De nyare sociala och mer öppna kontakterna verkar dock bli besvikna när jag bara försvinner och inte hör av mig lika mycket som de gör.
Kanske är det en försvarsmekanism för att se till att man inte hamnar där igen och blir besviken och känner sig bortvald?
Har det kanske med olika förväntningar eller personligheter att göra? Tror man inte att den andra personen tar illa vid sig?
Må Allah underlätta för dig och skänka dig de bästa av sällskap. <33
Tillägg till min tidigare kommentar: jag tror att mitt nuvarande agerande där jag inte hör av mig lika mycket eller överhuvudtaget till en del människor grundar sig i att jag inte tror att det är möjligt att genuint bli besviken av min frånvaro. Det är helt enkelt inte möjligt då jag inte är en viktig person och jag kan omöjligt vara en anledning till att någon känner sig bortvald. Jag är det sista alternativet och alla andra har redan värdefulla och djupa vänskaper så jag behövs inte.
Kanske känner fler som mig? Det är ju inte ett sunt tankesätt och jag hoppas verkligen inte att det ska såra någon men jag tvivlar starkt på att det någonsin skulle ske.
Anonym 123
19 februari 2023 11:50 at 11:50 - Svara
Snälla radera inte… Jag tror att för många går och tänker att de är ensamma att känna och tänka som de gör. Det gör ingen till ett monster.
Jag tror att vi alla söker svar fast på olika sätt.
Och din inlägg har väckt tankar hos mig där jag behövt uppmärksamma hur min egen mönster ser ut I relation med andra.
Tack!!
Fellow INFJ
19 februari 2023 12:38 at 12:38 - Svara
Svarar på en anonym kommentar här: detta med att inte tror att ngn skulle någonsin bli sårad eller känna av ens frånvaro kanske har att göra med dels vad som skett tidigare i den relationen och dels hur det har påverkat dig (att du internaliserar innebörden av de signaler den personen gav dig). Vår tolkning kan oxå vara helt fel därav ”innebörden”.
Tror också att det bästa är att prata om det ”du vet, vi har ju klickat så bra och vi har så mycket gemensamt men jag har märkt att x och y. Varför gör du så? Är nyfiken på det eftersom vi aldrig pratat om sånt/eller är nya vänner”. Tar man upp det så ger man vänskapen en ärlig chans och svaret får den personen hålla sig till. Yani, avvikandet blir i direkt relation till något ni pratat om.
Det kan även handla om att vi lever i ett själviskt samhälle, ett som handlar om en egen sinnesro, glädje. Man centrerar sig själv så in i helvete alltså 😪. Klart man att man inte ska leva helt för sin community och jag tycker faktiskt oxå att vi är bättre på att värna om oss själva men tycker oxå att det spårar ur ibland.
Jag kan ibland se Borderline avoidant beteende, att man är upptagen heeeeela tiden, att man inte signalerar det till sina vänner ”hörni, går igenom en period då jag har extra fokus på X, men jag är här så ni vet” och att man hela tiden förväntar sig andra att kontakta en, undrar verkligen varför? Vill den personen boosta sitt ego? Man kan aldrig veta.
Salam aleykum fina <3
Nu är inte jag INFJ, men jag kan svara utifrån mig själv ändå. Generellt var jag en person som älskade att ta kontakt med andra och älskade att umgås med de jag klickade och trivdes med.
Jag var oftast den personen som hörde av mig först och det var sällan någon kontaktade mig. Detta även fast de uttryckt att de tycker om mig och liknande. Men jag hade så svårt att köpa det då de aldrig hörde av sig och vissa knappt svarade heller för den delen. Jag blev så uttröttad av detta och kände att jag kanske var på människor och störde dem. Speciellt dem som är introverta och inte extroverta som mig. För mig är det oerhört utmattande att ha med introverta människor o göra (refererar till denna händelse och antar att det finns introverta människor som agerar annorlunda och värnar mer om sina väninnor) då jag känner mig som den enda som ger.
Jag slutade nästan helt och hållet höra av mig till människor och de hör faktiskt inte av sig heller.
Numera hör jag endast av mig till de personer jag känner ordentligt. Även fast jag har nya och nyare kontakter som jag vill samtala med och träffa ofta så håller jag tillbaka av rädslan av att störa dem och att jag inte vill uppfattas som för angelägen. De nyare sociala och mer öppna kontakterna verkar dock bli besvikna när jag bara försvinner och inte hör av mig lika mycket som de gör.
Kanske är det en försvarsmekanism för att se till att man inte hamnar där igen och blir besviken och känner sig bortvald?
Har det kanske med olika förväntningar eller personligheter att göra? Tror man inte att den andra personen tar illa vid sig?
Må Allah underlätta för dig och skänka dig de bästa av sällskap. <33
Tillägg till min tidigare kommentar: jag tror att mitt nuvarande agerande där jag inte hör av mig lika mycket eller överhuvudtaget till en del människor grundar sig i att jag inte tror att det är möjligt att genuint bli besviken av min frånvaro. Det är helt enkelt inte möjligt då jag inte är en viktig person och jag kan omöjligt vara en anledning till att någon känner sig bortvald. Jag är det sista alternativet och alla andra har redan värdefulla och djupa vänskaper så jag behövs inte.
Kanske känner fler som mig? Det är ju inte ett sunt tankesätt och jag hoppas verkligen inte att det ska såra någon men jag tvivlar starkt på att det någonsin skulle ske.
Snälla radera inte… Jag tror att för många går och tänker att de är ensamma att känna och tänka som de gör. Det gör ingen till ett monster.
Jag tror att vi alla söker svar fast på olika sätt.
Och din inlägg har väckt tankar hos mig där jag behövt uppmärksamma hur min egen mönster ser ut I relation med andra.
Tack!!
Svarar på en anonym kommentar här: detta med att inte tror att ngn skulle någonsin bli sårad eller känna av ens frånvaro kanske har att göra med dels vad som skett tidigare i den relationen och dels hur det har påverkat dig (att du internaliserar innebörden av de signaler den personen gav dig). Vår tolkning kan oxå vara helt fel därav ”innebörden”.
Tror också att det bästa är att prata om det ”du vet, vi har ju klickat så bra och vi har så mycket gemensamt men jag har märkt att x och y. Varför gör du så? Är nyfiken på det eftersom vi aldrig pratat om sånt/eller är nya vänner”. Tar man upp det så ger man vänskapen en ärlig chans och svaret får den personen hålla sig till. Yani, avvikandet blir i direkt relation till något ni pratat om.
Det kan även handla om att vi lever i ett själviskt samhälle, ett som handlar om en egen sinnesro, glädje. Man centrerar sig själv så in i helvete alltså 😪. Klart man att man inte ska leva helt för sin community och jag tycker faktiskt oxå att vi är bättre på att värna om oss själva men tycker oxå att det spårar ur ibland.
Jag kan ibland se Borderline avoidant beteende, att man är upptagen heeeeela tiden, att man inte signalerar det till sina vänner ”hörni, går igenom en period då jag har extra fokus på X, men jag är här så ni vet” och att man hela tiden förväntar sig andra att kontakta en, undrar verkligen varför? Vill den personen boosta sitt ego? Man kan aldrig veta.