Under mina tjugosju strutsiga år har jag stött på många människor både fysiskt och digitalt. Jag har närvarat på träffar, föreläsningar, varit med i olika mötesforum, träffat folk i olika åldersgrupper och tagit del av olika grupper och människor i olika roller. På grund av den inre psykologen jag är så lägger jag märke till beteendemönster som bara är helt tragiska hos vissa vuxna människor. Härskarteknikerna. De osäkra individerna som gör allt för att härma normer och konformiteten i gruppen även om det innebär att ta bort en del av sig själv. Jag har stött på individer med undvikande personlighetsstörningar som har svårt för att ta emot kritik and so on…
Hyser jag agg mot sådana människor? Både en gnutta ja och ett större nej. Det är främst sårande att bevittna trasiga vuxna men också sjukt irriterande då jag OCKSÅ har auktoriteten (precis som vem som helst egentligen) att lägga fram handen och säga ifrån! Men jag gör det inte. Hjärtat tar över och jag låter bli. Vankar av och an utan att agera och blir ett tyst vittne, men skulle det dock bli allt för påfrestande lämnar jag sällskapet och flocken och går vidare till nästa klunga med öppet sinne och förhoppningar om ett bättre och bekvämare sällskap.
Någonstans inom mig så finns det ett starkt medlidande med de som haft en traumatisk uppväxt, med de som blev mobbade i skolan och med de som inte läkt det inre barnet (healing inner child) trots att jag själv haft en underbar barndom och trots att jag inte riktigt kan känna igen mig i deras fotsulor. Jag VET att de har en egen osäkerhet som de för över på sin partner, sina väninnor, sina elever, kollegor på jobbet, främmande människor eller som i andra fall sitter bakom ett fejk konto och skriver spydiga kommentarer till olika människor. Och även om jag så mycket som vill trycka upp en burk med surströmming i nyllet på personen och be personen att hålla flabben (min hjärna som talar…) så tar hjärtat i princip alltid alltid alltid över. Min högkänslighet känner alltid medlidande och irritationen blir som bortblåst och därför skriver jag. Tack och hej.
Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.
Dem fick säkert inte frukost av partnern på sängen
JAVISST det kan definitivt ha en spelande roll i det hela miss 김수현
Ack vad rätt du har!
Btw ”Och även om jag så mycket som vill trycka upp en burk med surströmming i nyllet på personen” var väl ett väldigt roligt sätt att uttrycka sig på Allahumma bareek. I like it!
hahahah ja asså det känns så skönt nu i efterhand när jag fick skriva av mig! & thank UUU 😘
Jag håller helt och hållet med dig! Jag tycker att som vuxen har man ett eget ansvar att bearbeta sina trauman. Det är absolut ingen ursäkt att bete sig som en dåre bara för att man blev mobbad i skolan, ens föräldrar var frånvarande eller ja livet var helt enkelt tufft.
du säger det så bra! ⭐️
Respekt till dig för att du lyckas vara den större personen! Och DU borde bli författare! Vilket sätt att uttrycka sig på! Så lockande att läsa vidare för att ta del av ännu en klockren mening :)))
TACK TACK 🌼😭
Jag vill bara säga att jag älskar dethära inlägget och sättet du skriver på <3 du är både rolig och typ väldigt rak så sluta aldrig blogga 🙂
🤍🌼🤍
Jag tror inte du vet vem jag är men jag måste genuint säga att jag uppskattade dethär inlägget så mycket och jag gillar att det finns en nyans i dina inlägg. Ibland blir det ytligt och ibland blir det väldigt djupt vilket jag uppskattar. Jag minns att du förut skrev att du älskar att blogga och att du älskar att läsa andra bloggar så jag hoppas att du bara fortsätter och gör din grej syster.
🌼 tack för ett så fint meddelande.. det känns i hjärtat.