Med så här många blogginlägg är det nog rätt så tydligt med att jag inte är vegetarian. Som jag skrev i ett tidigare inlägg «atm: mina favoriter» så fick ni lära känna den allätaren jag faktiskt är. Men jag har däremot verkligen inget emot att pröva å vara vegetarian, under en månadsprenumeration eller så. Av erfarenhetens skull men även på grund av den hälsosamma biten. Tyvärr är det dock inte lika lockande att vara vegetarian när hela familjen sitter och gnager på kött som har marinerats i flera härliga kryddor och örter rakt upp i nyllet på en. Det måste liksom vara ömsesidigt.

Äter ni frukost? Om du vill få en bra start på dagen med både energi och fokus så ska du verkligen lära dig att inte hoppa över frukosten. Tyvärr äter jag sällan frukost till vardags, det är bara en vanesak tror jag. När jag var yngre gick jag till skolan med tom mage även om mina kära föräldrar gång på gång (i princip flera års tid) uppmuntrat mig att äta på morgonen även om det bara så var något litet «Binti, få åtminstone i dig en macka, en frukt och ett litet glas mjölk». I dagsläge dricker jag ett stort glas apelsinjuice och äter en frukt och sen är jag igång. Lite har jag väll uppdaterat? Det är sällan jag äter en ordentlig frukost, men det sker åtminstone ibland. Äter ni frukost eller skippar ni också den mestadels?

Pss! Persikorna och favorit blommorna på framsidan av boken har jag målat själv. Är väldigt nöjd med den målningen, kan även använda den som en bricka. Hoppas det lockar mig till fler bra frukostar <3

Det är exakt det här som jag älskar med naturen. Livet i naturen är så okomplicerat och härligt, nästan. Sätter verkligen pris på stillsamma enskilda möten med naturen. Eller, det är kanske inte helt tyst då djuren hörs, men djurläten är snarare balsam för öronen än något fullständigt tondövt.

Det är skönt att komma ut i skogen och hela den sociala biten med en vännina, eller med hela familjen. Alla samtal och sedan lunch sittandes på någon stubbe i skogen eller vid en bäck. Sådana utflykter hade vi massvis utav när vi var små! Nu på senare tid har jag även blivit allt mer intresserad av älgjakt, min mor har nämligen jägarlicens, hur coolt? Hon har haft det så länge jag kan minnas och när vi var små åt vi torkat älgkött på vintern med varm glögg. Hare är också gott, mumssss.

Dessa bilder ger mig ro och avkoppling. Har alltid tyckt om att ha skog som bakgrundsbild på datorn och på mobilen – jag har faktiskt aldrig haft en bild på mig själv som bakgrundsbild eller på någon som står mig kär – bara skog eller mina favoritblommor, men nu har jag dock två svanar som bakgrundsbild. Still cjute.

Igår var det inget särskilt egentligen, faktum är att jag inte gjorde någonting alls. Det låter kanske inte helt klokt men det är sant. Igår gjorde jag ingenting alls, i alla fall inget så där särskilt. Härliga lediga dagar eller? Det är i alla fall inte lätt med alla viljor och med alla behov i en stor familj och en massa små ungar som springer omkring. Lyckligtvis är det inte min vardag ännu men jag tänkte på det idag mellan alla måsten – att jag kan göra i princip vad jag vill under mina lediga dagar. Asså hur skönt är inte det? Och jag är så djupt tacksam. Jag är så tacksam över att kunna tillgodose den andra sidan av mig som bara vill ligga på soffan och göra absolut ingenting. Det är bara något magiskt med den känslan av att ligga i soffan som en säl utan att göra något annat.

Det börjar redan tidigt på morgonen precis innan jag vaknar upp eller precis innan jag kollar mina notiser på mobilen, och så tänker jag «Men du? Idag är du ju ledig. Och så hårt som du har arbetat och studerat och gjort alla hemsysslor så ska du äntligen bara få vara idag. Idag ska du tillåta dig själv att säla på soffan, äta junkfood och snacks. Punkt!» – asså förstår ni hur skönt det är? Finns det någon annan varelse som kan dela den inställningen eller är jag ensam i att ha en dag där jag bara kan strunta i allt? (förutom bönen förstås med det fattar ni väll). En sån dag har ni väll? En sån dag där ni bara kan vara liksom. En dag där ni kan fylla behovet av «den perfekta ledigheten».

Men sedan läste jag någonstans där en kvinna uttryckte sig med att hon på jobbet alltid längtar till den dära perfekta ledigheten men när hon väl är ledig så blir hon ångestfylld, och så grubblar hon också, väldigt mycket. Och jag tänkte liksom på det – är ledigheten bara en fantasi om lycka som inte riktigt sker för vissa? Dvs när man väl får all tid i världen att göra precis vad man vill (tja åtminstone nästan vad man vill) så känner man ändå inte en stor glädje över att vara ledig? Är ledigheten en bluff för vissa av oss? Förstår ni lite hur jag menar? Kvinnan uttryckte sig med att hon inte riktigt kan slappna av helt och hållet under sin ledighet eftersom hon fortfarande räknar morgondagens alla måsten och kommande agenda. Ah, jag babblar, jag vet, men jag tror att det finns någon särskild vettig tanke bakom, eller inte, idk???

Idag har jag däremot jobbat och pluggat och allt däremellan. Det känns i alla fall skönt att återgå till jobb och studier efter att jag degat och återhämtat mig och boostat mig med nya energi. Önskar er en en riktigt skön och avkopplad kväll.