Hm, om jag varje kväll får tillgång till tangentbordet så tror jag nog på att kunna publicera en bok när som helst. Det är något som sker i mitt huvud på kvällen eftersom jag tänker som mest då och typ som bäst. Dessutom är jag faktiskt väldigt sugen på att publicera en egen bok. Vilken wow-känsla ändå.. kan faktiskt se det ske, «Bint Dahabis roman» eller «Bint Dahabis romaner», dvs fler än en. Jag har ju faktiskt börjat skriva ihop lite sidor här å var men det var länge sedan sist som jag skrev på det arbetet, därför ligger det just nu på paus, eller på is snarare. Och det känns mest som att jag bara babblar, skriver meningslösa ord som känns tonlösa och fladdriga. Haha och det skulle vara rätt så komiskt och korkat att skriva en bok som bara en själv kan begripa sig på och tolka, eller? Vad läser ni för böcker just nu?

I bokklubben som jag och några kvinnor har startat läser vi boken «Pachinko», vet helt ärligt ej vad det betyder men antar att författaren förklarar det lite längre fram i boken. Har hittills bara läst några få kapitel och boken är rätt så bra må jag säga. Tänkte faktiskt fortsätta läsa lite nu innan jag går och lägger mig så kan jag lägga mig med ett lite godare samvete av att avrundat kvällen med läsning och mobilen på stör-ej-fokusläge. Godnatt!

Det har svikit mig att ingen knappt bloggar längre idag. «Kanske för att folk har sina egna liv att ta hand om?» tänker kanske du, men det stämmer väll inte helt riktigt, eller? När jag blickar tillbaka några år så var det rätt så många som fortfarande bloggade, och åren innan det var det väldigt populärt med bloggar. Jag bloggade i drygt 7-10 år innan jag la ner bloggen 2016. Numera har de f.d. bloggarna övergått till TikTok och Instagram, kanske för att allt syns där mycket snabbare. Jag brukar fundera ibland kring det där med människans bekräftelsebehov, vi är ju trots allt sociala varelser som söker oss till andra människor att dela våra känslor och vår vardag med. Men ibland kan det behovet bara bli för uttänjt. Målet blir numera att synas, oavsett hur man behöver gå tillväga. Och det är nästan som om att det man gör inte är värt längre så länge inga andra ser eller delar det man gör. Är det bara jag eller är inte det sjukt läskigt egentligen? Att lyckan ligger i hur andra ser oss, i betraktarens ögon. Jag brukar tänka på det här emellanåt nu när bloggen växer, (vilket å andra sidan är rätt så kul för mig) men samtidigt uppskattar jag att stanna upp och bara ställa mig frågan «Bint Dahabi, vad förväntar du av dig själv egentligen?»

Det är lite tråkigt tycker jag. Känns som att bloggar är mer än bara bilder, och jag saknar det. Saknar, saknar, saknar. Jag saknar att läsa om influensers äkta känslor bakom den där masken som de oftast bär på i sina bilder.

• 

• 

Tipsa mig om bloggar!

Om någon frågar dig hur du mår så säger du «jo tack, det går bra». Därefter tackar du dem för att de frågade, vilket du gör med ett påtvingat leende. Den där halvt vita lögnen fortsätter att följa dig vart du än går, och folk tror på det fastän du vet att det är fel att ljuga. Det är slitsamt, och riktigt utmattande till och med. Ibland sköljer känslorna över dig, drar i dig, river och knuffar. Drar in dig till sjöss och folk går in och ut genom dörrarna men du är osynlig, dem ser dig inte. Du tappar dig själv bland hyllorna utan att längre veta vem du är. Du krymper, du känner dig så liten fastän ansvaren du bär på är stort. Det är här som du tappar en bit av dig själv, oförmögen i att ändra och ett ostabilt självförtroende. Ingen att prata med, vilket du skyller dig själv på. Rädslan av att bli lämnad och förbli ensam – allt sköljer över dig och sedan låtsas du som att det inte gör det.

Du ler lite mindre på bussen men du ler i vart fall. Du sätter upp ett stort leende när du stöter på väninnan som precis fått en unge och du drar den där vita lögnen, igen. Det gör ont. Inte en… enda… lögn… till.

Alla kämpar en strid andra inte kan se. Vi alla har blinda fläckar. «Men att bekänna en hemlighet kan göra en mindre ensam» brukar jag uppmuntra andra att tänka trots att jag inte riktigt själv tar till mig det rådet. Jag väljer helst att inte prata med vem som helst vad berör mina djupt privata angelägenheter och jag skyltar absolut inte om det öppet på sociala medier. Jag skriver dock ner dem och det blir min lilla terapi. Men jag tror att vi behöver prata med någon ibland. Vi behöver någon och någon behöver oss. Väldigt mycket. Det behöver inte ske hela tiden och man behöver nödvändigtvis inte berätta exakt allt, från allra första början, men vi alla behöver någon.

Jag förstår varför många inte vill prata om sina djupt privata angelägenheter, tanken av att bli besviken svider rejält. Besvikelsen av att det inte hjälpte något eller att relationen dog ut. Då bryts man ned ännu mer och känner sig ännu mindre än vad man gjorde tidigare. Därför talar jag till Gud, då kommer jag aldrig någonsin att bli besviken. «Var din egen bästa vän OCH prata med någon, tala ut till Gud. Det är så du bemöter morgondagens ljussken»

–

Du förtjänar vänlighet.

Du förtjänar respekt.

Du förtjänar skratt.

Du förtjänar stillhet.

Du förtjänar tålamod.

Du förtjänar kramar.

Du förtjänar ledighet.

Du förtjänar omsorg.

atm // at the moment

Favoritmat: Väldigt lätt, jag älskar junkfood haha. Närproducerat älskar jag dock mer. Färskt, fräscht och hälsosamt. Allt från vegetariskt till skaldjur till viltkött, mums. Rökt kött? Ja tack. Jag är nämligen inte uppvuxen med så mycket junkfood från min barndom (vilket jag ödmjukt tackar mina föräldrar för) så det är liksom något jag oftast längtar till trots att jag knappt äter det än idag. Sker kanske 2-3 gånger per år (*gömmer ansiktet bakom händerna-emoji)

Favoritdricka: Jag brukar faktiskt dricka iskallt vatten, men jag älskar verkligen kall pressad apelsinjuice alla tider på dygnet. Brukar köpa flera 2 dl apelsinjuice förpackningar från Coop eller Willys vid rea som jag förvarar i vårt matskafferi utomhus (ingen saft!)

Favoritoufit: Just nu är det ett par bekväma lösa plagg att gå runt med i hemmet. Föredrar plagg som är tillverkat av ull som känns gosigt samt varmt på vintern, och på sommaren älskar jag plagg som är nedkylande. Att investera i ett par bra kläder är inget att snåla med.

Favoritpodcast: Kan väll bara med en gång säga till er att lyssna på «relationellt» med min favorit psykolog Anna Bennich. Eller «anything goes» som jag tipsat er om förut. Jag har nog ett par favoriter men jag skulle ändå säga att jag inte lyssnar så jätte mycket på poddar. Det händer ibland, speciellt om jag går runt i huset för att tvätta/stor städa eller ifall jag motionerar på motionscykeln.

Favoritbok: Ohh det vet ni redan! I alla fall den ena, «maybe you should talk to someone» och «if cats disappeared from the world» (det är två helt olika böcker men asså j’adore???!).

Favoritsnacks: Choklad! Mörk, mjölk, vit, saltig, med nötter, med mynta, med lakrits osv osv osv.

Favoritfilm: Hm, just nu? Idk, svårt..

Favoritapp: Det är nog «biblio», där kan jag logga in på mitt bibliotekskort och läsa e-böcker gratis. Gillar även appen «duolingo» som jag använder för att lära mig franska.