Det har svikit mig att ingen knappt bloggar längre idag. «Kanske för att folk har sina egna liv att ta hand om?» tänker kanske du, men det stämmer väll inte helt riktigt, eller? När jag blickar tillbaka några år så var det rätt så många som fortfarande bloggade, och åren innan det var det väldigt populärt med bloggar. Jag bloggade i drygt 7-10 år innan jag la ner bloggen 2016. Numera har de f.d. bloggarna övergått till TikTok och Instagram, kanske för att allt syns där mycket snabbare. Jag brukar fundera ibland kring det där med människans bekräftelsebehov, vi är ju trots allt sociala varelser som söker oss till andra människor att dela våra känslor och vår vardag med. Men ibland kan det behovet bara bli för uttänjt. Målet blir numera att synas, oavsett hur man behöver gå tillväga. Och det är nästan som om att det man gör inte är värt längre så länge inga andra ser eller delar det man gör. Är det bara jag eller är inte det sjukt läskigt egentligen? Att lyckan ligger i hur andra ser oss, i betraktarens ögon. Jag brukar tänka på det här emellanåt nu när bloggen växer, (vilket å andra sidan är rätt så kul för mig) men samtidigt uppskattar jag att stanna upp och bara ställa mig frågan «Bint Dahabi, vad förväntar du av dig själv egentligen?»

Det är lite tråkigt tycker jag. Känns som att bloggar är mer än bara bilder, och jag saknar det. Saknar, saknar, saknar. Jag saknar att läsa om influensers äkta känslor bakom den där masken som de oftast bär på i sina bilder.

Tipsa mig om bloggar!