• 1 september 2025 10:03

    Vaknade av mig själv vid halv sex imorse och insåg ganska fort att jag inte kunde sova mer så jag gick upp och vek tvätt och vände på löken som vi skördade förra veckan. Det är jätte viktigt att löken får tillräckligt med sol och att de inte blir blöta för då förstörs de. Nu är gumman i vart fall på gymmet! Jag tänkte stretcha och sedan blir det ett hårt bakdelspass med min väninna som kommer vid halv elva. Hon är en PT och har precis kommit igång med sin egen verksamhet för kvinnor som målgrupp – HUR COOLT?? Och ni kan ju nästan gissa hur det känns för mig. Det är så ÄRTANS SKÖNT att ha någon att träna med – någon som är en aning starkare än en själv. Ihhhhhh, love it! Hon är en riktig biffig brutta skall ni veta! I wish that I could show you a little bit more behind the veil.. men jag jobbar på det. Vi ses hörni, tiden tickar!

  • 28 augusti 2025 15:54

    Vill du höja din ukhti, eller höja dig själv?

    Livet svackar för oss alla, mer än bara det fysiska. Ibland syns det tydligare på någon annan än vad vi tror att det gör på oss själva. Men vi alla är där. Och helt ärligt tror jag att det är en del av livet: att snubbla. Nej, du är ingen alien. Och nej, du dör inte av det. Ibland måste du ramlar omkull för att ta dig upp igen. Ibland faller du flera gånger, skrapar knät och ställer dig tillbaka upp för att göra rätt och för att börja om på nytt. Och ibland måste det kosta dig ett par krångliga nedförsbackar innan vettet faller tillbaka in i skallen igen. Det ÄR en del av livet girls.

    Men när det inte är DU som halkar nedför den dära branta backen, utan din ukhti (varesig det är någon nära eller bekant), hur är ditt möte med henne? Hur agerar du utåt? Är det med handen på hjärtat och en bön i bakhuvudet? Eller är det med flertal spydiga ord som flyger omkring som spjut på ett slagfält riktat RAKT mot hennes ömtåliga svank???

    Låt mig ta det så här: jag blir så RUSKIGT besviken, arg och ledsen att jag när som helst ska explodera, när vänligheten i att ge nasiha brister. När tonen är hård. När SMS:et eller ljudmeddelandet är tonlöst. När avsikten mer handlar om att bara visa att ”man-själv-har-rätt” och står där stadigare i sin egna religiösa-borg än systern som står framför. JAG-BLIR-SÅ-ARG. Inte undra på varför nasihan inte slår igenom. Inte undra på varför nasihan INTE välsignas.

    Fram med block och penna och skriv ner följande: att ge nasiha kräver eftertanke, ödmjukhet, erfarenhet och visdom. Det bör finnas ett utrymme för tystnad för att lyssna in systern än att jämt vara snabb i att predika. Allt behöver inte rättas och fixas. Och har man inte denna egenskap så är det definitivt enligt min mening (I’m not afraid to say so) ett tecken på en omogenhet i själen. Girl, ha balans. Detta inkluderar INTE att du ska hålla med din syster om allt som sägs. Det handlar inte om att du ska applådera, eller t.om uppmuntra din syster till att fortsätta på en krokig väg, utan det handlar om att lyfta systern snarare än att slå henne ner när du VET att hon redan ligger ner. Like what the fudge is wrong with some people?

  • 26 augusti 2025 07:51

    Ligger och degar i sängen i skrivandets stund fastän jag vet att jag borde kliva upp för att: stretcha, ge mina fåglar mat, ta mina vitaminer och glida ner till gymmet omgående. Mina ladies har sjungit alla sina valser – vilket är en stark signal på att de vill att JAG, deras fågelmami, ska kliva upp ur min bekvämlighet och ge de nytt frö. Juni älskar nigerfrön, och ja, jag borde typ fråga ZOO om ett samarbete eftersom jag beställer ju bara fågelfrö därifrån.

    På tal om samarbeten så vill jag verkligen komma igång med min UGC-kreativa hörna nu i höst! Ett företag jag veeeerkligen vill samarbeta med är givetvis ARKET (om ni har följt mig ett bra tag här så vet ni att jag älskar typ allt därifrån), och JENNAH eftersom de har så fina och sköna tyger. Jag köpte ju mitt umrah-set där ifrån, rememba? Överdelen är en lång khimar med stora volanger som jag älskar. Men som en lång giraff på hela en meter och sjuttioåtta centimeter kan jag tycka att det är svårt att hitta khimar som faktiskt funkar för oss långisar. Jag vill ha något långt (inget som släpar till marken dock), pösigt OCH praktiskt! Vilka småföretagare tycker ni att jag ska hugga klorna i? GE MIG TIPS.

    Min favorit a cappella-version av en sång är: Over the Rainbow (ursprungligen framförd av Judy Garland).

  • 24 augusti 2025 21:55

    Ibland behöver jag en paus från allt, och då händer det att jag loggar ut från mobilen, segar med att svara på sms och sjunker ner i en bok eller i soffan. Jag kryper ner i min lilla håla under mossan och vill förbli där ostörd ett par dygn. Det har varit mycket i livet på sistone, och det är både svårt och lite konstigt att hantera saker å ting. Men det är bara en tidsfråga innan allt vänder. Det gör det alltid fastän det kanske ser mörkt och klibbigt just nu. Men jag är hoppfull. Än så länge.

    Jag älskar att hösten äntligen är här. Jag älskar bokstavligen när de gröna löven smälts samman med de gula och honungsfärgade löven. Det påminner mig om att förändringar inte alltid är så farliga som vi tror… eller hur? Aja, ok hörni, nu orkar jag inte skriva mer. Jag är för trött. Istället bjussar jag på lite bilder från veckan som har varit och låter de tala för sig själva. Godnatt!