Ett inlägg kan inte täcka ”alla” aspekter. Din partner är ingen garanterad trygghet, och din utbildning likaså. Din partner är inget kvitto på ett långvarigt äktenskap och din utbildning är inte alltid ett kvitto på din intelligens, och ett inlägg kan återigen inte täcka alla aspekter. Det går nämligen att spinna vidare och tänja på ämnet hur mycket som helst men jag valde att ta upp EN del av alla hundra andra förebyggande insatser som vi kvinnor kan ha i åtanke. Och ja, jag anser att utbildning har ett värde överlag och detta säger jag utan hänsyn till individuella situationer – det har ett värde i denna kapitalistiska demokrati, tyvärr. Och du måste egentligen ingenting. Du kan sitta hemma och lösa korsord med bebis i knät eller jobba häcken av dig i hemtjänsten, plocka blåbär ute i skogen eller göra någonting där emellan. Det kommer alltid vara helt upp till dig. Ingenting i livet är garanterat förutom döden, men innebär det då att vi ska sluta leva? Sluta drömma? Sluta tänka långsiktigt? Sluta vara realistiska och sluta skapa mål för oss själva när allt annat runtomkring INTE är en garanti? Om ditt svar är nej, så sug på den karamellen en liten stund till.

Jag valde även att hålla hemmafru-inlägget kort och jag påbörjade med kraft i språket med full medvetenhet av att skapa en revolution av diskussioner här inne. Och det fick jag. Tvåhundrasextiosju nya kvinnliga läsare och det har strömmat in en MASSA kommentarer, vissa håller med, andra inte. Vissa är glada, andra är bittra och arga, och så finns det en del kvinnor som tycker att ämnet är oerhört känsligt, och det förstår jag. Synnerligen om man själv sitter där hemma utan något EGET värdefullt bagage oberoende av någon annan. Jag förstår att det svider extra för dig. Men det är därför ämnet tas upp > för att spinna vidare på ditt tänk. För att DU ska ta bort egot och öppna upp dina vingar. Ja, jag menar inom Guds ramar, inget annat.

Sedan kommer det alltid finnas kvinnor där ute likt en taggtråd i baken som aktivt väljer att tolka motsatsen till det andra skriver. Som skiftar fokuset och feltolkar. Det kommer alltid finnas kvinnor som redan från första början har den inställningen av att misstänka, tycka illa och tro det allra sämsta om andra. «Bint Dahabi jag är för gammal för att sitta och förklara mig till andra jämt å ständigt» sa en gammal kär väninna till mig en gång i tiden. Själv är jag ung men jag har vuxit ur mina galonisar och känner inte för att ge ett svar till allt. Inte heller bryr jag mig om allt som sägs. Ibland gör tystnaden en hel del den också. Hursomhelst det är väll så livet är. Vissa är som en böld i armhålan och andra är fantastiska eldsjälar och det är precis vad som sker på bloggar så välkomna hit damer!

«Vilken man ska vilja ha en hemmafru som inget kan och inget vill?» var det någon som sa. Jag förstår poängen och tanken bakom yttrandet, men det går inte riktigt att dra alla hemmafruar över den kammen. Hemmafrurollen är inte svart på vitt och sedan är allt så individuellt och allas situationer ser olika ut. 

Men som en generell princip sak, varför i allsin dar är det så vanligt att hemmafruar INTE har någon akademisk utbildning? Ni vet precis vad jag talar om. Innan jag fortsätter. Det kommer säkert finnas något troll här inne som villigt vill misstolka mitt inlägg, och jag kan inte bry mig mindre. Men till er andra praliner, this is for you.

Ok så hela hemmafru konceptet är något jag personligen värdesätter högt på så många plan baserat på min personlighet (hela grejen med att jag är högkänslig och trivs i egen formad miljö och så vidare), men även ur ett religiöst perspektiv. Jag är själv hemmafru, eller… tja, det blir nog hemmadotter haha men sak samma. Hurusom. Det finns en anledning till att jag älskar tanken av att en kvinna är välutbildad, självständig, klipsk, stabil och kan stå på egna ben och försörja sig själv och sina ungar om lagen kräver det. Damer man ska alltid ha en plan B, och i den ingår att man är total OBEROENDE av alla andra än Gud. Gud sätter vi all vår tro till och det bör vi dock alltid göra – men var för Guds skull INTE beroende av någon annan varelse än Gud. Utbilda dig. Vad är du intresserad av? Skaffa en högt uppsatt utbildning, ta din examen och vill du därefter bli hemmafru? Kör. Men utbilda dig och se den här resan som en investering i ditt värde på äktenskapsmarknaden.

Sedan undrar jag genuint hur det kommer sig att vi kvinnor väljer att vara så beroende av andras källor? I mean… vad gör du ifall den källan bara försvinner *poff*? Ifall den källan tar slut? Eller blir handikapp. Får en plötslig stroke. Eller ifall den person som du satt hela din tillit och hela din framtid på plötsligt försvinner, dör, eller lämnar dig för en annan kvinna? Ni kanske växer ifrån varandra? Något tråkigt kanske sker som får DIG att söka skilsmässa eller lämna personen/personerna i frågan.

Nu menar jag absolut inte att skapa en negativ livssyn eller måla upp onda cirklar. Usch nej. Jag är en väldigt positiv och glad kvinna. Men anledningen till att jag ens nämner detta är för att majoriteten av hemmafruar jag PERSONLIGEN känner till saknar utbildning. Det är bara min observation. Och om det här provocerar någon: varför? Vad är det som känns jobbigt i det jag säger? För det handlar inte om att vara cynisk. Det handlar om att vara realistisk. Ja, tro gott om livet. Sätt din tillit till Gud. Absolut. Men att lägga hela sitt framtida välmående i händerna på en annan människa? Common. Varför gör vi kvinnor så mot oss själva ibland? Som att man inte kan leva ett tryggt liv om det inte vore för någon annan, och det är väll inte så klokt å tänka, eller?

Vill du vara hemmafru för att DU verkligen vill det och trivs i den rollen so fine. Jätte fint. Men det ena bör absolut inte utesluta det andra. Utbilda dig eller starta något eget. Helst en utbildning som hjälper dig oavsett vart i världen du befinner dig ifall målet är att flytta till ett annat land omgående eller längre fram. Och som ni säkert sett på sociala medier är det allt fler muslimska influencers som skapar eget. Egen hemmaklinik som omfattar massage, hijama, ansiktsbehandling, pedikyr mm. Det där är riktigt ballt tycker jag! MEN det finns en hake: det håller inte mer än 2 år för vissa innan de lägger ner allt. GE INTE UPP FÖR LÄTT. Vem som helst kan skapa något eget men det är inte alla som väljer å utveckla sin affärsidé och hålla fast vid den idéen mellan vind och oväder även om det inte strömmar in kunder. Det krävs mycket tålamod och disciplin. Och för vissa blir detta enbart en hobby men se då till att du har något vid sidan av. Huvudsaken är att det är viktigt för dig att det känns rätt. Det är trots allt ditt liv men tänk långsiktigt. Hemmafru utan barn är en sak, men hemmafru med barn är en helt annan dimension, det är inte bara du längre utan du håller kärt om andra små liv. Är det någon som kan dela denna inställning?

Som en liten side note: det är även riktigt skönt att ha en egen inkomst för att köpa de saker man är sugen på, även fast de sakerna inte är på liv och död men vi alla kvinnor här inne vet att kvinnoprylar är dyra och behövliga. Vi mår bra av å ha det fint, varesig det är nya prylar, kläder eller heminredning. Tänk så skönt ifall du hade egen inkomst som ingen annan har tillgång till. Du skulle kunna köpa precis vad du ville med dina pengar ifall du även väljer att smått arbeta, exempelvis 10%, dvs hemifrån. Tänk så skönt!

Sedan tror jag generellt att vi kvinnor behöver pusha och stötta varandra mer eftersom ingenting i livet är alltid lätt egentligen. Jag tror även att många tänker «antingen eller», och känner att man behöver dra ner på sina värderingar (kanske religiösa värderingar) för att få ihop det. Eller vad säger ni? Vilka tankar dyker upp?

 

De här frågorna är bland de top upprepande frågor jag får varje månad på både instagram och bloggen so here you go and don’t be afraid to ask away! Klicka på bilderna för att göra de större.