annonslänkar

It’s been a while now. Jag är inte alltid så jätte bra på att avsluta böcker, men det har å göra med att jag varit så upptagen med en massa skolinlämningar. Om jag bara kunde hoppa över mina plikter.. eller, det kan jag ju för sig göra men resultatet skulle inte vara lika skönt senare. «Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt» skriven av en Gail Honeyman. Föresten låter inte förnamnet och efternamnet lite maskulint? Jag trodde först att författaren var en man men författaren är en blond korthårig lady, och jag tycker att boken är sjukt bra. Huvudkaraktären påminner mig så mycket om min vännina och om Anna (dvs den roliga humorn som huvudkaraktären bär på – hon är så himla smart och unik) som tipsade om boken på hennes bokinstagram som ni finner här.

Jag vet egentligen inte hur mycket jag ska berätta om innehållet, jag är ju inte så särskilt bra på sånt här men den här boken känns som en bok för alla. Helt ärligt, läs den, alltså läs den. Boken är både rolig, känslosam, allvarlig och så himla verklig OCH SÅ BRA. Gud så bra den är. Det handlar om livet, trauma från barndomen som följer med en 30 åring kvinna överallt, det handlar om kärlek, avsaknad av familj, nya sociala träffar, det handlar om vänskap, attityder, arbete, ensamhet och om att gå i terapi.

Köp boken här.

5 av 5 helt klart!

Jag håller med om att man inte kan klicka med alla och att alla på jorden inte är bra för en själv och ens mål. Jag håller med om att man inte kan bli respekterad av alla för den man är och för vad man tror på och värderar i livet oavsett vem personen är – det kan röra sig om allt från egna intressen som man inte blir respekterad i, hobbyn, religiösa livsåskådningar, matval, musiksmak eller inte musik, mm.

Men jag tycker samtidigt att det är lite rått och lite dömande att undvika och inte ens försöka skapa en relation med någon som känns trevlig och pga ens få ynka olikheter vad gäller utseendet och tro så låter man bli. Att dra alla över en kam, för det är precis vad vi gör även om vi ej riktigt vill erkänna det. Vi har starka fördomar kring vissa människor, vi tror att ALLA icke muslimer har ett skarpt intresse för alkohol och låga skönhetsideal eller att ALLA muslimer är extremister och att de inte har en egen vilja, eget tyckanden, egna intressen and so on. Det är väldigt rått tankesätt, nästan för beskt för min smak helt ärligt.

För egen del har jag, utöver muslimska vänninor, även icke muslimska vänninor som är fantastiska eldsjälar. Vi tror på olika saker, vissa tror på Gud och andra icke, vi diggar olika profiler inom sport, och vi har inte alltid samma doftnoter, men utöver det klickar vi fruktansvärt bra och vi är likasinnade och har i princip likadan humor och personlighet och vi kan tala om precis allting utan att hamna i onödigt tjafs mer eller mindre. Och det har nog å göra med vår mognad. Jag har kommit till ett nytt stadie i mitt liv (typ för 2-3 år sedan) då jag slutat att pika på folk och slutat göra en stor biggie av precis allting. Och jag tror att det är viktigt i en vänskapsrelation – att respektera varandras olikheter och förbise varandras tillkortakommanden oavsett om det är en troende eller icke troende vän. Mina vänninor är verkligen en på miljonen, och ibland förundras jag över hur vi ens fann varandra. Mina icke muslimska vänninor vet exempelvis att jag varken dricker eller känner mig så bekväm av att vara i ett sällskap där de blir fulla och just därför avstår de från alkohol medan vi umgås och istället dricker vi alkoholfria drinkar men sedan beställer ju dom precis vilken mat dom vill, och det är väldigt få som skulle kunna tänka sig å göra en sådan uppoffring då det kan låta lite galet hos många andra.

Så du ser ju, det är lite dömande att tänka att alla icke muslimer skulle påtvinga dig något du egentligen inte vill eller att ha en påhittad fantasi om att alla muslimer är snälla gosiga gummibjörnar aka god karaktär. För så är det inte, tyvärr.. ibland kan den ena individen ge större skada än den andra. Det måste ni väll ha upplevt, eller? Det finns faktiskt två sidor av ett mynt och allt är inte fyrkantigt. En annan sak som jag tänker på är konvertiter. De som var icke troende den ena dagen men blev muslim den andra – tänk om jag skulle undvika henne bara för att hon ej var muslim.. vilken förlust från min sida och kanske t.o.m. hennes? Tänk så fint å vara en anledning till att någon annan omfamnar islam pga att du visat dig tillgänglig för henne. Och bara en liten side note: nu sitter jag ju inte med mina icke muslimska vänninor och predikar om islam dag in och dag ut (de skulle nog tycka att det är väldigt uttjatande) men de har SÄKERT fått en helt annan bild av islam och muslimer under tiden vi hängt med varandra och det ser jag som en stor kyss i pannan på mig själv haha.

Sedan är det en heeeelt annan femma att försöka bli vän med en satanist eller någon som utåt sett har grova fördomar om islam (eller om något annat som man håller kärt). Då är det ju ingen idé att ens försöka bli vän med någon sådan varelse what so ever. Det är som att påtvinga vattnet att bli vän med elden, a total waste of time, finito!

Fråga: Skulle du kunna skriva inlägg om hur man prioriterar sig själv. Till en person som alltid satt andra före sig själv som försöker börja om på nytt.

Utan att låta skrytsam.. men är det något jag är riktigt bra på så är det att sätta foten på bromsen och prioritera mig själv och min egen hälsa när det behövs! Men det är inte lika självklart för alla, och inte lika lätt för den delen heller. Personligen sliter jag emellanåt med skuldkänslor, det händer ju ibland att jag får riktigt dåligt samvete över att jag inte funnits till hands för andra i perioder då jag vill vara själv, och dom tankarna kan ta mig riktigt hårt. Jag får liksom ont i magen av å neka träffar eller inbjudningar gång på gång när jag inte känner för å mingla och umgås med någon överhuvudtaget trots att personen eller personerna i frågan är sjukt trevliga och roliga varelser – och då känner jag mig som en usel vännina, en riktigt usel vännina.

Har du en iPhone föresten? Min iPhone har en «stör ej» och en «egen tid» knapp (i looooove that!!!), jag tror nog att alla iPhone har den funktionen, och den funktionen sätter jag pris på så det kan nog hjälpa dig på traven. Det är ju skönt att inte bli störd med en massa meddelanden och samtal när man bestämmer sig för att ha en egen dag där man bara vill vara med sig själv eller med någon annan och göra det man själv tycker är kul och avslappnande. Jag brukar tvinga mig själv å tänka «Bint Dahabi du är huvudpersonen i ditt liv och du ansvarar för det, ingen annan kommer göra det åt dig och dessa människor kommer inte att försvinna. Du kan alltid höra av dig till dem senare men INTE IDAG eftersom idag är det din dag», och så brukar jag klicka in funktionen «egen tid» på mobilen så att jag inte blir störd. Om du inte har den funktionen så pröva att stänga av ditt internet eller sätt mobiltelefonen på ljudlöst, men främst handlar det väll nog om att intala sig själv om att man är viktig och värdig och att allt annat kan vänta för en stund. Det gör dig inte mindre mänsklig eller mindre snäll eller mindre muslim eller mindre godhjärtad när du låter dig själv komma först, och det är inte egoistiskt utan det är du verkligen förtjänad! Jag tycker t.o.m. att det är en skyldighet gentemot ens egna mentala och fysiska hälsa att ta en paus och logga ut från alla som redan egentligen finns där hos en själv 24/7.

en annan sida men precis samma person – ladies, don’t wait to be happy when you have the authority to be so in a beautiful way. <3