…and a little bit salt – vad säger ni, hiss eller diss?

För mig är det viktigt att kunna ena mina olika behov med varandra utan att gå miste om det ena över det andra. Jag är ingen expert på å virka även om min mor hamnar i den kategorin, men jag tycker att det är så avkopplande och kul å virka under perioder som dessa. Det kanske låter lite tantigt men jag skulle nog säga att det tvärtom blivit väldigt trendigt med virkning, har ni också känt av det på sistone på sociala medier? Och då syftar jag inte enbart på tråkiga grytlappar och varma sockor till vintern, utan folk virkar allt möjligt. Hurusom, jag är en periodisk virkare, det kommer liksom och går men suget börjar nog redan vid hösten och fortsätter hela vintern ända fram till våren. Virkning är den ultimata avkopplingsmetoden och i samma veva gör jag fina och användbara saker (kanske inte helt användbara men äsch), men i största grad tycker jag inte om att virka i tystnad, jag lyssnar oftast på religiösa föreläsningar (ämnen kring Koranen, förklaring på Guds ord mm) och det är just detta som gör mig så glad inombords: att kunna ena två fina och viktiga behov med varandra.

Ja, det är viktigt med en hobby tycker jag, oavsett om man är ogift, gift, mamma, barnlös, frånskild osv, det är så viktigt att få stunder i vardagen där man kan varva ner och slappna av med något man tycker om. En kopp kaffe/te, läsa en bok, ta ett bad i jacuzzin eller i sitt lilla badkar, måla på canvas, baka, rida med sina ridvänner, hålla på med drejning, laga en lyxigare måltid, måla naglarna och applicera ansiktsmask. Allt sånt är viktigt tycker jag FÖR EN SJÄLV OCH FÖR ENS MENTALA HÄLSA. Kom ihåg det här.

Lite virkningstips! Pss det finns jätte bra step-by-step videos på YouTube så kika där och kom ihåg att virkning ej är detsamma som stickning och att ha rätt garn beroende på vad du vill virka.

JEG ELSKER DETTE.

Jag kan inte beskriva känslan, men det bästa med vintern är kylan som lägger sig överallt… på alla stolpar, grenar och fönster som ett slags kristallaktigt täcke. Snön faller och vi faller med den och dess skönhet – det är dö vackert ute och Gud är Störst.

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att jag skulle tycka om kombinationen av glögg (alkoholfri) och gamla Pippi Långstrumps filmerna så här mycket. Jag får upp så många fina barndomsminnen och jag vill inte att kvällen ska ta slut.

Jag vet att ni är många som hatar när det är mörkt och kallt ute, och jag ska villigt erkänna att jag inte är något stort fan av ett ständigt mörker, MEN… det är ju jättemysigt att vara hemma, tända ljus, läsa bok, äta frukost på andra platser än det vanliga, måla, baka, spela familjespel, se på film och serier och åka slalom och skridskor och bara beundra allt det kristallvita omkring genom fönstret – mysa runt liksom, det är väll inte så svårt? Föresten är det någon som har vägarna förbi och som vill ha en vit kanin (en hane)?

Igår när jag var ute och gick, IGEN, alltså jag älskar att vistas ute i den kalla kylan och ta de långa vägarna till affären istället för de korta vägarna – tycker ni också att vi människor ser så söta ut med våra tunga ytterkläder, vi alla går ju runt som pingviner fast lite mer rundare och lite mer klumpigare än vanligt haha.

I vart fall, idag när jag var ute och gick så kom jag å tänka på alla rullstolsbundna människor och alla de äldre människor som generellt har svårt för å gå. Den tanken slog mig från ingenstans, och förmodligen tycker de att snön är vacker men de måste nog ha otroligt svårt för att gå ut tänker jag. Jag minns att jag såg ett kort inslag på nyheterna för ett par år sedan där en person med rullstol nämnde att man blir instängd under vintern då det är i princip omöjligt att ta sig ut från en plats till en annan genom snön och förbi den hala isen vid uppförsbackar då alla vägar inte grusas ner ordentligt.. nej asså oh, *snyft, sånna här saker gör mig mer ödmjuk.