(till mobilen)

11:20

Poddavsnittet kan ni lyssna på HÄR.

«Det är väll inte så svårt?» tänker jag. Att sköta sitt eget menar jag, och att tala till Gud förstås vid alla ens angelägenheter. Det borde väll inte vara så svårt? Men jag undrar en sak… varför drar vi den slutsatsen av att en kvinna inte är nära till Koranen bara för att hon inte lyfter upp Koranen som ett ämne i sina sociala medier? Är man mindre muslim för att man bloggar om natur, eller om kost, eller om träning, eller om mode, eller om inredning, böcker, hållbar utveckling och friluftsliv? Varför drar vi sådana konstiga slutsatser? Varför är vårt tankegång så fyrkantig med antingen eller?

Koranen är en konstant del i min vardag. Varje dag. Var endaste dag kommer jag i kontakt med den boken. Varje dag. Och andra dagar mer än andra. I bland i timmar, och ibland inte. Däremot så tycker jag om att hålla vissa saker hemligt. Delvis för att jag bara är så men också för att det känns så bra att kunna bygga upp saker i hemlighet utan åskådare. Det renar hjärtat på något vis, och ens avsikter. För mig leder till att jag ökar i den handlingen successivt och gör det mer genuint. Och på så sätt känns det mer hållbart i det jag vill åstadkomma. Det var bara det jag ville få sagt ikväll och jag inväntar era tankar.

Pss! Kom ihåg att ni alltid kan vara anonyma, jag kan ej spåra er adress. Det enda jag ser är vilket land ni skriver ifrån så känn er trygga här. <3

Oavsett var i världen jag är eller vad jag har för planer börjar jag varje dag med att läsa Koranen.

NORSK: Uansett hvor i verden jeg er eller hva jeg i øvrig har for planer, starter jeg hver dag med å lese Koranen.