Man måste väll ändå göra något busigt under de dagar man är ledig? Det är väll därför det kallas för ledighet? Eller jag kanske har missuppfattat konceptet med å vara ledig men hörni! JAG HAR KÖPT EN TILL KANARIEFÅGEL! And my little Juni is so happi – happi happi!

Alltså, jag har ju alltid trott att Juni är lik mig, men på senare tid har jag insett att det inte riktigt är så. Juni är inte lik mig och inte de andra ensamstående fåglarna för den delen heller – eftersom Juni är Juni. Och hon vill ha sällskap. Nu har jag haft henne i snart ett år och jag ser hur glad hon blir när jag tar ut henne med buren till våra vaktlar/kycklingar. Hon älskar att titta på dem och hon älskar att sjunga för dem. Och det slog mig. Hon längtar efter någon, och hon tycker inte helt om att vara själv!

Det finns ju såklart flera stunder och dagar där hon flyger runt i huset som en raket och sjunger non-stop som om hon vore en hel orkester så som hon kvittrar och är lycklig. Hon älskar även att bada på morgonen efter att solen gått upp, och hon älskar sitt stora fönster som blickar ut över naturen som hon kan njuta av helt på egen hand. Hon har haft det bra själv. Hon har haft det bra med mig och med familjen. Familjen älskar henne. Men nu har hon någon att dela dem dära underbara stunderna med, och det gör mig så glad.

Pss! Tack Rajana som för några dagar sedan sa «ja, gör det!» med en ärlig och bestämd ton i rösten när jag snabbt och kort bollade med henne om att skaffa en vän till Juni.