Det här är ett ämne jag velat ta upp länge. Jag förstår att alla inte kommer att hålla med mig och att det KAN skapa irritation och sorg. Jag är medveten om att jag kan tappa följare och att det kan påverka min statistik, men det skaver inte i mig så där värst så nu sätter vi igång tycker jag.

I måndags när jag bestämde mig för att ta bussen in till stan uttryckte jag min frustration lite kort på min story där jag skrev (se bilden nedan) varpå jag fick en positiv respons av väldigt många. Och helt ärligt blev jag väldigt chockerad över den responsen. Jag var beredd på en näve bajsig kritik och arga kvinnor i min DM, men så vart det icke. Det här ämnet verkar beröra MÅNGA FLER än vad jag faktiskt trodde att det skulle göra…

En kvinna sa till mig en gång att vi kvinnor tenderar att vara naiva, vi är blåögda och faller på känslor direkt, medan män är realistiska och använder hjärnan. «Bint Dahabi det räcker med att en man lovar guld och gröna skogar och hon faller pladask, direkt!». Jag vill tro att det hon säger inte är sant men jag har hört det förr, och jag har sett det flera gånger förr – kvinnor som hamnar i liknande fällor år efter år på grund av att de tagit ett par beslut i egna händer. Och innan jag fortsätter.. jag VET att jag är ung och jag vet att jag inte är så där jätte mega muschos erfaren som sitter på alla bollar men jag är varken blind eller dum. Jag har ett stort nätverk av kvinnor: gifta som ogifta, muslimer som icke muslimer, kulturella som icke kulturella, unga som gamla, erfarna som oerfarna osv. Ok, nu fortsätter vi.

Sedan finns det saker som är ännu värre. Farliga narcissistiska män (jag säger INTE att alla män är farliga) som med sitt fina predikar tal lyckas hjärntvätta unga kvinnor. Konvertiter och de som har sämre relation till sin familj/föräldrar är den grupp som tyvärr verkar drabbas mest. Ibland sker det i islams namn genom att säga att hon icke behöver föräldrars medgivande då föräldrarna inte har rätt i det ena å det andra, och det är just DET DÄR som gör mig så ledsen och ruskigt arg. Mitt hjärta brister och jag kan inget annat göra än att skriva av mig. Jag är inte den som blandar mig in i andras affärer. Jag är inte den som kletar mig in i folks privata liv och ställer frågor. Alla som känner mig vet detta. Jag lyssnar ifall jag blir uppringd och försöker vara ett moraliskt stöd och ibland kan det hända att jag ger några enstaka råd men jag är väldigt försiktig. Därför håller jag till en stor del käft.

Nu i skrivandets stund sitter jag och funderar på hur dessa kvinnor själva skulle känna och reagera på ifall deras egna dotter gifte sig med en främmande man – som säkert är en god och snäll karl med alla de där egenskaperna hon söker i en framtida partner – men det är fortfarande ett giftemål som sker i smyg? BAKOM ryggen på familj och släkt. Och vad händer ifall det visar sig att karln inte är så där snäll och trevlig som man trodde att han skulle vara? Jag undrar hur dessa kvinnor skulle reagera ifall deras dotter blev gravid utan deras medgivande och utan deras välsignelse? Tanken på att ens dotter väljer bort SIN FÖRÄLDER för en «ny kärlek». Här skriver jag ny kärlek är för att jag tror på att föräldrar alltid är ett barns första kärlek.

Sedan varierar allt från familj till familj och situation till situation men ni hajar. Nu talar jag om föräldrar som har varit närvarande och/- eller som har kämpat arslet av sig för att hålla upp familjen i trygga rum. Jag talar alltså om föräldrar som gjort precis allt för sitt barn och sedan få reda på att sin dotter smyggift sig med en främling.

Jag älskar att islam är komplett för våran säkerhet i precis allt, i precis alla frågor. Och för mig handlar det även om att det är moraliskt fel att göra vissa saker. Vad säger ni själva?

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.