Till å börja med, tack till alla er som har givit feedback på gårdagens inlägg, och även ett tack till dig som tog tiden till att läsa ett av mina känsloutbrott. Det betyder otroligt mycket eftersom jag ser alla era kommentarer, och jag läser varendaste mejl och meddelanden som skrivs till mig privat. Jag ser er alla. Och det känns så skönt att känna sig förstådd – att känna att någon annan förstår och uppskattar det jag skriver. Vi tror alltid att vår sorg är värre än någon annans, men det gör lika ont för alla, oavsett prövningens storlek. Kan ärligt säga att jag höll på att böla i inlägget jag publicerade igår kväll då jag kände mig så frustrerad. Lite ilsken också…

Men jag måste ha de mest fantastiska läsare en bloggare kan få och jag skulle älska att ge er alla kvinnor en kram. Så idag känner jag mig lite lättare i kroppen trots att ”problemet” eller dilemmat kvarstår men det känns lättare att försöka hantera det nu i efterhand. Jag vet att jag inte kommer kunna ändra på mitt handlingssätt fullt ut, men det är bara sån jag är. I vart fall just nu. Jag är konflikträdd och lägger locket över den kokande kitteln. Men ni fick mig att tänka om på nytt. Tusen tusen tack.