Herregud, herregud, herreguuuud!!! Ramadan tjugotjugofem är officiellt över, och vårsommaren har slagit sig igenom varje fiber av min kropp. Och här sitter jag (i mitt rum) med varma vindar som sveper in genom de öppna fönstren. Det är varmt på övervåningen så pass att jag numera sover med fönstren på glänt – precis vad jag längtat efter.. nätter som dessa. Juni och Snöflingan (mina fluffiga damer, kanariefåglar) väcker mig numera varje morgon med sina märkliga parningszumba rörelser och konstiga läten. Det här har aldrig hänt förr så de kanske lägger ett ägg eller två.. det lär dock bli obefruktade såklart då bägge är honor. My crazy little birdies, vad vore livet utan er mina tokstollar.

Om ni undrar ifall jag har saknat bloggen är svaret JA. Jag älskar att blogga och har kikat in här varje dag – dels för att kolla statistiken, men också för att se om ni har skrivit något. Jag har velat publicera blogginlägg men tyvärr har jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Tankarna har stått tomma och när jag väl prövar att skriva ett utkast så känns det som att jag skulle återanvända till samma gamla visa. Det vill säga, det händer inte riktigt mycket i mitt liv at the momento. Dagarna går snarare på repeat. Men det är faktiskt ganska skönt, så jag klagar inte. Jag är tacksam för lugnet, min familj, mina få fysiska vänner som är tillgängliga här (Dani, Bubba & Simone), mitt mega stora sociala nätverk, och maten jag får i mig. Jag kan rabbla upp en hel tacksamhetslista men det får räcka för denna gång. Men hörni! Har ni några planer inför sommaren?

PS! Det är kul å vara tillbaka, tack för era fina kommentarer ladies. 🩷

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.