«Vilken man ska vilja ha en hemmafru som inget kan och inget vill?» var det någon som sa. Jag förstår poängen och tanken bakom yttrandet, men det går inte riktigt att dra alla hemmafruar över den kammen. Hemmafrurollen är inte svart på vitt och sedan är allt så individuellt och allas situationer ser olika ut.
Men som en generell princip sak, varför i allsin dar är det så vanligt att hemmafruar INTE har någon akademisk utbildning? Ni vet precis vad jag talar om. Innan jag fortsätter. Det kommer säkert finnas något troll här inne som villigt vill misstolka mitt inlägg, och jag kan inte bry mig mindre. Men till er andra praliner, this is for you.
Ok så hela hemmafru konceptet är något jag personligen värdesätter högt på så många plan baserat på min personlighet (hela grejen med att jag är högkänslig och trivs i egen formad miljö och så vidare), men även ur ett religiöst perspektiv. Jag är själv hemmafru, eller… tja, det blir nog hemmadotter haha men sak samma. Hurusom. Det finns en anledning till att jag älskar tanken av att en kvinna är välutbildad, självständig, klipsk, stabil och kan stå på egna ben och försörja sig själv och sina ungar om lagen kräver det. Damer man ska alltid ha en plan B, och i den ingår att man är total OBEROENDE av alla andra än Gud. Gud sätter vi all vår tro till och det bör vi dock alltid göra – men var för Guds skull INTE beroende av någon annan varelse än Gud. Utbilda dig. Vad är du intresserad av? Skaffa en högt uppsatt utbildning, ta din examen och vill du därefter bli hemmafru? Kör. Men utbilda dig och se den här resan som en investering i ditt värde på äktenskapsmarknaden.
Sedan undrar jag genuint hur det kommer sig att vi kvinnor väljer att vara så beroende av andras källor? I mean… vad gör du ifall den källan bara försvinner *poff*? Ifall den källan tar slut? Eller blir handikapp. Får en plötslig stroke. Eller ifall den person som du satt hela din tillit och hela din framtid på plötsligt försvinner, dör, eller lämnar dig för en annan kvinna? Ni kanske växer ifrån varandra? Något tråkigt kanske sker som får DIG att söka skilsmässa eller lämna personen/personerna i frågan.
Nu menar jag absolut inte att skapa en negativ livssyn eller måla upp onda cirklar. Usch nej. Jag är en väldigt positiv och glad kvinna. Men anledningen till att jag ens nämner detta är för att majoriteten av hemmafruar jag PERSONLIGEN känner till saknar utbildning. Det är bara min observation. Och om det här provocerar någon: varför? Vad är det som känns jobbigt i det jag säger? För det handlar inte om att vara cynisk. Det handlar om att vara realistisk. Ja, tro gott om livet. Sätt din tillit till Gud. Absolut. Men att lägga hela sitt framtida välmående i händerna på en annan människa? Common. Varför gör vi kvinnor så mot oss själva ibland? Som att man inte kan leva ett tryggt liv om det inte vore för någon annan, och det är väll inte så klokt å tänka, eller?
Vill du vara hemmafru för att DU verkligen vill det och trivs i den rollen so fine. Jätte fint. Men det ena bör absolut inte utesluta det andra. Utbilda dig eller starta något eget. Helst en utbildning som hjälper dig oavsett vart i världen du befinner dig ifall målet är att flytta till ett annat land omgående eller längre fram. Och som ni säkert sett på sociala medier är det allt fler muslimska influencers som skapar eget. Egen hemmaklinik som omfattar massage, hijama, ansiktsbehandling, pedikyr mm. Det där är riktigt ballt tycker jag! MEN det finns en hake: det håller inte mer än 2 år för vissa innan de lägger ner allt. GE INTE UPP FÖR LÄTT. Vem som helst kan skapa något eget men det är inte alla som väljer å utveckla sin affärsidé och hålla fast vid den idéen mellan vind och oväder även om det inte strömmar in kunder. Det krävs mycket tålamod och disciplin. Och för vissa blir detta enbart en hobby men se då till att du har något vid sidan av. Huvudsaken är att det är viktigt för dig att det känns rätt. Det är trots allt ditt liv men tänk långsiktigt. Hemmafru utan barn är en sak, men hemmafru med barn är en helt annan dimension, det är inte bara du längre utan du håller kärt om andra små liv. Är det någon som kan dela denna inställning?
Som en liten side note: det är även riktigt skönt att ha en egen inkomst för att köpa de saker man är sugen på, även fast de sakerna inte är på liv och död men vi alla kvinnor här inne vet att kvinnoprylar är dyra och behövliga. Vi mår bra av å ha det fint, varesig det är nya prylar, kläder eller heminredning. Tänk så skönt ifall du hade egen inkomst som ingen annan har tillgång till. Du skulle kunna köpa precis vad du ville med dina pengar ifall du även väljer att smått arbeta, exempelvis 10%, dvs hemifrån. Tänk så skönt!
Sedan tror jag generellt att vi kvinnor behöver pusha och stötta varandra mer eftersom ingenting i livet är alltid lätt egentligen. Jag tror även att många tänker «antingen eller», och känner att man behöver dra ner på sina värderingar (kanske religiösa värderingar) för att få ihop det. Eller vad säger ni? Vilka tankar dyker upp?
Håller heeeeeeelt med! Inte för att påpeka någon men ser alltför många så kallade ”hemmafru utan utbildning” skilja sig eller bli lämnad. Och tvingas därefter jobba eller utbilda sig medan den har ett-flera barn på sina axlar. Är det DÅ vi ska tänka lite längre? Är det DÅ man ska förstå principen att inte vara beroende av någon? Må Allah underlätta!
Riktigt bra inlägg och framförallt en motivation att fortsätta sträva efter utveckling i sig själv och sin kunskapssökande medan man är gift. Och då gäller det både värdslig och islamisk kunskap.
TACK EXAKT. Vi alla har sagt eller gjort saker som vi tyckte efteråt var dumma och som vi senare ångrar men lika bra att tala om detta NU så att unga kvinnor som är på denna tankebana får annat perspektiv utifrån, och förhoppningsvis tar de inte efter andras misstag. Och ohhja till kunskap – det sätter jag pris på!
Jag kunde inte sagt det bättre själv!! Så klok du är. Helt rätt! Detta är precis vad min mamma alltid säger till oss, att man alltid ska ha en plan B, en kvinna ska vara oberoende. VAD SOM HELST kan hända ens make som gör att han inte får in en inkomst, så då måste frugan vara beredd på att hoppa in.. ”om du vill vara hemmafru så ska du vara hemmafru med en utbildning” , brukar hon säga😆. Majoriteten av de hemmafruar jag känner har inte heller någon utbildning, och alla uppmanar mig att INTE bli hemmafru, för man blir bitter, sysslorna tar aldrig slut, man fastnar hemma till slut säger dem, ”ingen som är tacksam för det man gör” är en standard. Och det håller jag delvis med om, men ändå inte. Jag tror mycket beror på mindset och vad man gör om dagarna som hemmafru, men allra viktigast ens relation till Allah spelar stor roll! Precis som du säger, även 20% jobb är bättre än inget… om inte jobb så kan de 20% gå åt att läsa en kurs, läsa böcker, vad som helst! Vad som helst som stimulerar ens självutveckling, så man känner att man gör något för sig själv, något meningsfullt. För dem där sysslorna tar aldrig slut, städar du i köket idag behöver du ändå göra det imorgon, osv. Och om man gör allt med rätt avsikt, för Allah, då kan matlagning å diskning också kännas meningsfullt. En kvinna gör mycket för att upprätthålla harmoni å kärlek hemma❤️ så glad jag blir av ditt inlägg. Känns som att det ständigt är en negativ klang på ordet ”hemmafru”, men så behöver det inte alls vara.
Just i dagens situation där väldigt många skiljer sig, skulle jag verkligen rekommendera att ha något att falla tillbaka på ifall det skulle ske. Eller som du skrev, ifall ngt händer med maken. Min man brukar t.om. säga till mig ”det är en trygghet för mig att veta att du skulle klara dig ifall jag skulle dö”. Hemsk tanke men som sagt, ngt att falla tillbaka på, även om man väljer att vara hemmafru, fokusera 100 % på barnen och familjen, vilket jag personligen tycker är något otroligt ärofyllt. Detta är även ngt jag kommer vara på mina egna döttrar om. Ta en utbildning, även om du planerar att vara hemmafru for life. Vad skadar det? Behöver inte vara just universitet, men nånting!
Åhhhhh, håller med! Sen såklart behöver man inte ha en formell utbildning för att vara smart, MEN om man ska uppfostra barn behöver man faktiskt ha lite kunskaper om världen/livet och då hjälper en utbildning.
I mitt fall så jobbar jag deltid och det räddar mitt förstånd. Jag inser i efterhand att jag inte mådde bra mentalt att ”bara” vara hemma. Det passar inte för alla.
”Hemmafru eller karriärist, eller varför inte välja båda två?” kan man fråga sig själv och sina väninnor runtomkring. Det stämmer att utbildning gör så mycket för det vardagliga livet rent konkret, jag håller verkligen med dig! Inte bara i förhållande till sina egna ungar men även till allt annat omkring, exempelvis det som berör ekonomin och hållbarheten i vardagen. Oh yes, det går minsann att lyckas kombinera hemmafrurollen och karriär utan att bränna ut sig själv längs med vägen. Man måste helt enkelt göra det som känns rätt för en själv. <3
Jag tror det är viktigt att man pratar ur erfarenhet här. Har själv en högskoleexamen, jobbat och slitit hårt för en karriär där jag blev utbränd och fick knappt en klapp på axeln för allt slit jag gjorde åt en redan rik och högt uppsatt VD. Sen gifte jag mig och kunde slappna av, fick barn och inte gått tillbaka till jobbet sen dess. Visst är det tufft att vara hemmafru och ha barn, många gånger, men jag kommer aldrig få ut något i min akhira av att ha slitit för en karriär, däremot kan jag uppfostra mina barn genom att ge all min tid till dem, hemmet och min man och få belöning för det in shaa Allah. Att vara karriärist och ha 100% fokus på där man behövs (för maken, hemmet och barnen) är omöjligt – att inte bränna ut sig på kuppen är mer omöjligt, tro mig. Okej om man inte har barn. Men om vi ska säga vad som går och inte går är det viktigt att prata från erfarenhet dvs som en hemmafru flerbarnsmamma. Det är lätt att säga om man tex är nygift, inte har barn etc, men inte lika lätt i praktiken. Är du nygift utan barn och du hittar en utbildning som kan gynna dig långsiktigt även om du inte hinner arbeta i fältet, och maken tillåter så tycker jag absolut det är en god idé. Annars, nej.
Tack snälla för din infallsvinkel – allt är givetsvis så individuellt så det går ju å böja på ämnet hur mycket som helst, absolut. Jag är helt enig med dig där. Och det jag vill lyfta fram i mitt inlägg är ju ett av de alla koncept som finns, för det är ju tyvärr kapitalet som styr varesig vi vill eller icke.
Jätte bra inlägg, jag skulle även lägga till att idealet är att man helst även jobbar lite efter sin utbildning. Jag själv har studerat 3 år på universitetet men hann aldrig jobba innan jag blev hemmafru, skulle inte alls rekommendera. Jag önskade jag hade gjort det för nu känns det lite som att man inte kommit in i det praktiska utan bara teoretiska. Man glömmer bort allting och det känns som att det är onödigt att man ens har studerat. Sen så påverkar det ju också CV:t negativt om man vill jobba i framtiden inom det man utbildat sig. Sen kan en anledning till varför kvinnor inte utbildar sig vara att de gifter sig innan de hunnit studera universitet, sen vill deras män att de ska vara hemmafruar. Så en annan rekommendation är att försöka utbilda sig INNAN man gifter sig och som sagt arbeta lite för CV:t skull 🙂
SÅ HUMLANS VIKTIGT, tack! 🐝 man behöver heller inte välja mellan antingen eller, ett mellanting är ju jättebra, då behåller man sin plats på arbetsmarknaden ifall det skulle bli aktuellt av olika individuella anledningar. Och som sagt.. vi har så mycket valmöjligheter i Sverige, man kan t.o.m. arbeta hemifrån eller finna en praktikplats nära sin bostad. Det är väldigt mycket som går idag.
Och det påståendet av att vissa män inte uppskattar att deras fruar studerar är något jag även väl känner till..
Varför uppskattar männen inte att deras fruar utbildar sig?
För de kanske ej vill utmanas
💯 👌🏻 Och skulle även vilja tilläga att oavsett hur man har det med ekonomi osv så tror jag även att det är viktigt att man har något utöver mamma/hemmafru-rollen. Att man kan identifiera sig som något annat helt enkelt. Både mammarollen och hemmafru-rollen handlar ju egentligen om relationer till andra. Medan en hobby/utbildning/ett företag är något du kan göra för dig själv.
Jag älskar att vara hemma med mina barn och har varit det de senaste 12 åren, Alhamdulillaah ❤️ men utan mitt kreativa arbete tror jag att jag hade mått sämre och känt mig hmm rastlös..? 🤔 Så för både ens intellekt och mentala hälsa tycker jag att man bör ha något annat vid sidan om. Sen är det upp till var och en om det är utbildning, hobby eller anställning/företag.
Jag är beroende av min man och jag är lycklig. Han försörjer mig och jag tar hand om hemmet. Att vara hemmafru i sig är heltidsjobb och jag trivs tämligen bra i den rollen. Det fungerar alldeles utmärkt och vi har det bra, tack gode Gud. Händer det något i framtiden, så tar man det därifrån. Så känner jag.🐣
Det här inlägget luktar feminism om jag ska vara ganska rak med dig syster.
Håller med! Jag tycker inte heller det är rätt och jämföra hemmadotter med en hemmafru, det är inte ”sak samma” inte ens i närheten. Man kan inte relatera till något man inte har eller är, tyvärr. Islam uppmanar kvinnan vara hemma och vill hon jobba/studera är det också tillåtet men inget måste. Syster du påstår du vill absolut inte skapa en negativ syn men hela inlägget är negativt riktad mot hemmafruar utan utbildning och det ska komma från någon som inte är gift eller har barn, det tycker jag är ytterst konstigt.
Kära ärade hemmafru, du MÅSTE ingenting. Du har en fri vilja till att göra precis vad du vill och trivs med. Jag skriver däremot om ett koncept av alla de hundra andra koncept som finns och som går å läsa om. Vad gör dig mer berättigad att tala än någon som varken är gift eller har egna ungar men som fortfarande lägger fram fakta och är vuxen nog till att förstå sin omvärld, varesig du gillar den statistiken eller icke.
Får jag fråga vad du tycker specifikt påminner om feminism i systerns inlägg? Hon har ju inte uppmanat till att man ska ut och jobba istället för att ta hand om sitt hem, hade hållit med din kommenterar isåfall. Jag som skriver själv är en hemmafru, och jag upplever ofta i mina kretsar att systrar med samma sysselsättning brister i att sätta ambitioner för sig själv eller sin familj. Tycker det är väldigt tragiskt då vi kan uppnå mer med den förutsättningarna har gett oss. Och då menar jag t.ex. inte nödvändigtvis att man klättrar i sina akademiska studier, som bint dhahabi påpeka som är också bra om man kan, men typ att söka islamisk kunskap, att memorera koranen, lära sig arabiska etc. Ambitioner är ju väldigt brett, det behöver inte bara vara det som skrevs i inlägget. Och jag tror nog att du också har ambitioner men kanske ej stämmer väl med inlägget
Förlåt men vad är det för mentalitet man har ifall man tolkar ett inlägg där en syster rekommenderar andra systrar att utbilda sig även om man vill vara hemmafru som feministiskt? Det är bra att vara utbildad, hemmafru eller inte, det är fakta. Det har ingenting med feminism att göra. Allting som handlar om kvinnans bästa är inte feminism. Mvh utbildad hemmafru som varit hemma i 4 år.
Det där är ingen argument. Utan bara en grundlös påstående
Älskar att du vågar skriva revolutionerade inlägg, där många kan känna sig träffade. Väldigt intressant ämne att diskutera. Jag tycker att man definitivt bör värdesätta hemmafruar som verkligen lägger tiden på att uppfostra sina barn, det är ett hårt arbete. Detta utesluter dock inte att man behöver förlora sig själv som individ, utbildning eller hobby är något som stärker ens identitet. Du är en fru, du är en mamma, men i slutändan: vem är du?
Du tog upp en viktig sak: plan B. Vi sätter självklart först tillit till Allah, men vi har inte råd med att inte ha plan B när vi har barn.
Du nämner i ditt inlägg att Sverige har mycket att erbjuda när det kommer till utbildning. Jag har funderat på att studera vidare och tar jättegärna emot tips på halal utbildningar som finns i Sverige där man inte behöver kompromissa med sin religion. Jag känner att det är ett väldigt dåligt utbud på halal utbildningar i Sverige, men kanske bara jag som inte har bra koll på vad det egentligen finns för alternativ. Kan hålla med det du skriver om att det kan kännas tryggt med att ha en akademisk utbildning men tycker dock att det är väldigt viktigt att poängtera att detta inte ska vara på bekostnad av ens religion. Och skulle man då hitta en halal utbildning så är det ju även som systrarna nämner viktigt att därefter bygga upp ens CV och då tvingas man ju med andra ord arbeta och utbudet på halal arbeten känns det som att det är ännu färre utav. Väldigt få arbetsplatser där man kan klä sig korrekt och inte tvingas beblandas med män.
Hmm… jag har ingen blekaste aning om DITT studieintresse, och kan därav tyvärr heller inte rekommendera något – men du får jätte gärna maila mig på info@bintdahabi.se så kan vi ta det där ifrån. Det går ju att skräddarsy egen examen (som jag exempelvis gör) och då är det ett mycket skönare alternativ enligt mig. Och vad beträffar ens religiösa värderingar (eller andra värderingar för den delen) så har jag redan varit rätt så tydlig med den biten på det här inlägget men även på andra blogginlägg.
Asså vem har ens sagt att det måste vara en icke islamisk utbildning som BD syftar på? Det är din tolkning syster. Vi i Sverige har stora möjligheter att studera hemifrån via något islamisk institution också. Det är också en utbildning som man kan komma långt med i muslimska länder och tjäna pengar på. Ännu bättre ifall man kan kombinera andra saker också. Vissa här inne är fööör taggiga…..
Wallah äntligen någon som tänker exakt som jag! Jag tycker att många kvinnor idag blir allt mer bekväma med ordet hemmafru utan utbildning/ jobb. Jag har inget emot själva konceptet av hemmafru. Vrf marknadsföra de som att de är en dans på rosor finns många män som utnyttjar just sådana systrar utan utbildning med makt osv. Finns många jobb hemifrån ex IT, kundtjänst listan är lång. Summan av kardemumman ha alltid en plan B vem vet imr kanske din man dör. Där e du sj me barn ingen utbildning eller jobb. Du kommer få stress. Hellre planera ..
Jag är en hemmafru som har alla mina barn hemma men är lycklig lottad att ha en man som försörjer och fixar hemstädning X antal ggr om veckan.
Det enda jag gör är att försöka bli bättre muslim, laga mat och gå till gymmet. I framtiden vill jag gå på skola för Skojskull men inte för att arbeta åtsidan för att ha råd med tjejprylar. Det är såklart att han ska stå för mina hårprodukter, smink, ansiktsprodukter, kläder, och allt jag vill ha. Och det har jag etablerad tidigt i mitt förhållande Alhamdulillah. Må Allah underlätta för alla systrar här, det är så skönt verkligen att bara fokusera på att bli bättre. Om du tänker ” hur ska jag göra om han lämnar mig” då kanske är det inte ett sunt förhållande till att börja med?
Om du är en hemmafru och vill ha ett skyddsnät om din make dör så kan du bara ta 1000kr varje månad från honom och investera i halal fonder.
Men att utbilda dig bara för att du ska stå på dina ben känns som att du har redan en fot ute. Utbilda dig för att du VILL. Inte för att du måste.
Tack!! <3333
Det där är ingen argument. Utan bara en grundlös påstående
Vad betyder att ha en fot ute?
Gillar att du tar upp gråzonade ämnen, hur folk uppfattar det är självklart subjektivt beroende på deras livserfarenheter + åskådningar. Verkligen värdefulla perspektiv och om nånting hoppas jag vi tjejor lär oss av varandra och luftar ämnen vi anser vara heavy så vi kan dra nytta istället för att peka finger. Jag tänker lite som dig kring värdet av utbildning och vikten att kunna planera för sämre dar (+ goda dar). Lite knyta kamelen och lita på att Allah tar hand om en, utbildning/hobbys/sysselsättning i alla former för mig är en knut och extra säkerhet för mina händer och sinnen men det behöver inte det inte vara för alla and that’s okay.
Vi som kvinnor måste vakna upp till verkligheten att vi är och alltid kommer vara sårbara. Det är så vi är skapade och hur mycket feminism vi än blir matade väcker det alltid starkare reaktioner när kvinnor blir utsatta för mäns våld än när män blir utsatta för mäns våld. Precis som när barn utsätts för våld av en vuxen jämfört med en annan vuxen. Det är vår sårbarhet.
I och med den jämförelsen kan man också dra paralleller mellan våra relationer. Ett barn som är fullt beroende av sina föräldrar och föräldrar som är fullt ansvariga för sina barn tills de blir självstädniga är det som gör den typen av relation så vacker och speciell. Det är även det som utgör en fungerande familj. Samma gäller för man och fru, men vi har även ett naturligt sug efter det. Vi som kvinnor vill ha någon att förlita oss på när det gäller våra behov eftersom vi biologiskt alltid är på utkik efter faror. Samtidigt som män vill känna sig behövda och dugliga. Det är en vacker symbios som tyvärr har brutits ner av kvinnors behov av en plan B på grund av mäns oduglighet i ett post indistriellt samhälle.
Med det sagt är det alltid bra att ha något att falla tillbaka på (detta kan vara investeringar och arv) men ska vi verkligen fortsätta normalisera att kvinnor är ansvariga för sin försörjning när Allah ﷻ har lagt detta ansvar på män? Vi borde egentligen förbereda nästa generation att tänka annorlunda. Varför formar vi oss kring västvärldens normer och narrativ när vi har en starkare grund att stå på?
Jag har i Guds namn ingen som helst aning vem du är och det spelar egentligen inte heller någon roll men det här var mycket kloka ord.
SPOT ON SIS!!!! Tycker det är märkligt att vissa i kommentarsfältet missuppfattar och tar illa vid sig. Detta är så viktigt att prata om. Tycker också det är sanslöst att man väljer att INTE utbilda sig när vi har så goda möjligheter i Sverige. Alla behöver inte plugga 5 år men gör Guds skull, plugga något och säkra en titel ifall att. Så bra inlägg 🙏🏼
[…] rabattkoder, lite kärleksfulla tips och… tja. Varför inte tala om elefanten i rummet? Typ som: «Hemmafru-ambitioner utan utbildning» eller «Feminitet är väl […]
[…] Anonym kommentar från NGL på Instagram i relation till tidigare blogginlägg, klicka HÄR. […]