«Någonstans inom mig säger att jag är lite trött på mina oranga väggar i mitt sovrum, men jag vågar inte måla över tapeterna, jag är rädd att alla betydelsefulla minnen kommer att försvinna.»

Ohh my days hör och häpna, jag måste berätta en sak. Häromdan när jag var i gymmet påväg in till damernas omklädningsrum såg jag en ung pappa (vid kanske runt 30?) i den större träningsavdelningen som tränade på sina biceps med hantlar med en bärsele runt bröstet MED EN UNGE DÄR I. Och när jag väl går in till kvinnornas avdelningen ser jag en ung mamma (runt 30 hon också) träna på några maskiner med ett få antal reps. Jag kan se väldigt tydligt att hon fött barn då magen där framme hänger lite trots att hon egentligen är smal – hon är inte långt ifrån min kroppsbyggnad och vikt. Nu vet inte jag ifall hon kom själv eller ifall pappan där ute som tränade med en unge i bärsele kanske är hennes partner men asså fyyyy vad jag blev inspirerad av de två! Där å då tänkte jag «det där MÅSTE vara jag när jag får min första nykläckta unge – om icke, nyp mig HÅRT i underarmen om jag blir den som fullständigt skiter i träningen när jag får ungar. Nej, nej, och NEJ!». Får typ ångest när jag tänker på att mitt liv som förälder skulle kunna gå motsatt i den hälsosamma riktning som jag mår så bra av idag. Vi som är ogifta och barnlösa får en sådan skräck när vi hör om allt elände som skrivs på sociala medier från höger till vänster av mammor och pappor som.. MEN jag tror att mycket handlar om planering, prioriteringar och resurser. Eller?

JORDNÖTSSMÖRET & SLIM & SHAKER

På min tallrik har jag brödskivor med färskost, keso som innehåller 4% fett, jordnötssmör, marmelad från förra årets säsong, en skiva banan, EN jordgubb som jag fann i kylskåpet (haha), och vid sidan av har jag grekisk mango yoghurt med hela 4,7% fett.

När jag ställde mig på vågen imorse vägde jag 2kg minus min ordinarie vikt, snacka om en käftsmäll. Jag fattar inte hur jag lyckas gå ner i vikt så himla fort bara av att fasta i några dagar… överlag går träningen kanon, absolut. Oavsett vilken typ av träning man utför så kommer man alltid vara i ständig utveckling. Att jobba med sig själv och sina mål är en livsresa så härmed har jag slutat att tänka så mycket på långsiktiga resultat utan jag försöker istället att NJUTA av resan med varje kroppscell. Alltså träning är faktiskt SÅ KUL när man väl kommit in i det! Får lite ont i bröstet av alla de kvinnor som ligger hemma som runda sälar när de egentligen vill komma igång med träningen so bad. Vad är det egentligen som hindrar de ifrån att börja träna? Bortsett ifrån alla de förpliktelser man har som dotter, fru, student, mor, syster mm?