«Bint Dahabi are you done yet with your crazy readings?» svar: nej.
Nej alltså jag blir så arg, så provocerad. Jag som inte ens haft ett endaste kärleksförhållande i hela mitt liv men ändå känns det som att jag när som helst ska explodera. Inte av kärlek, inte av fjärilar i magen, utan av ilska. Besvikelsen och ilska mot huvudpersonen. Varför beter hon sig som en fjant? Hur kan man vara så tappad och så dum i huvudet?
Ok ladies, short story. Lina är huvudpersonen i boken «dina färger var blå» som jag precis läst klart. Och nej jag förstår mig inte på henne. Först tyckte jag synd om henne och jag tyckte till och med om henne för hennes ödmjukhet men sen tappar hon det totalt? Hon väljer tillbaka sitt ex (före detta pojkvän) över sin nuvarande make som funnits där för henne från dag ett. En fin make som har lyft upp henne och som har hjälp henne från de mest otänkbara scenario. Nu lämnar hon honom för sin före detta pojkvän, pojkvännen som t.o.m lämnade Lina för tjugo år sedan out of nowhere utan någon förklaring. Hur dum kan man vara? Blir man verkligen blind av kärleken? Är det så pass manipulerande att man ger upp bitar av sig själv för någon annan? Gör kärleken människan så dum att man börjar accepterar delar av någon annan som man egentligen sett som viftande red flags? Ahh… I’m confused.. den här boken är dessutom ett till bevis till alla de barnrumpisar som fortfarande inte tror på att föräldrar har rätt nittionio procent. Tack Gud för mina föräldrar som hindrat mig ifrån att tänka dumt och tagit fel beslut i livet!
Det har haglat frågor om vad för böcker jag läser just nu. Jag har alltså legat och nästan hulkgråtit till den här boken. Den var dock lite seg till en början men det är en komplex, hjärtskärande och sorglig kärlekshistoria. Det var verkligen värt att kämpa sig igenom den första delen av boken.
5 av 5. Det här är en bok som jag kommer att tänka på länge efter att jag läst den. Boken finns HÄR.
Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.