Det råder alltid delade meningar kring huruvida man ska gå vidare ljudlöst eller våga vända tillbaka till en person och be om ursäkt. Somliga saker rinner av mig och jag önskar mina muslimska systrar all lycka i deras liv. Men ibland, som nu, blir jag smått irriterad och behöver skriva av mig. Perfekt tajming så här innan läggdags dessutom. Jag vet att hon slagit över midnatt – jag har suttit uppe med att lyssna på inspelade föreläsningar om psykoterapi då jag har en tentamen nu på torsdag. Om jag är stressad? Ja. Jag känner mig super nervös eftersom det här är en omtenta. Hursomhelst nog om det, jag har viktigare saker att skriva om!
Såhär. Alltså det är ok att ändra åsikter. Det är ok att mognas och kliva ur sin fyrkantiga box eller helt enkelt utvecklas. Det är ok att lägga sitt andra barn på förskolan när man för tre år sedan intalade sig själv «Jag kommer aaaaaldrig lägga mina barn på förskolan». Det är ok att byta inredning i hemmet. Skifta från ett plagg till ett annat. Ändra åsikt från att ansiktsslöjan (niqab) VAR obligatorisk till att den numera är ett uppmuntrat och älskvärt plagg och god handling hos Gud. Att börja tycka om andra färger på sin kåpa (jilbab) än svart färg. Att vara den som numera uppmuntrar andra muslimska kvinnor till utbildning eller V-sjalar när man själv en gång i tiden var den som hysteriskt fördömde andra kvinnor till att utbilda sig – som fördömande en sjalmodell och alla de systrarna som bar sådant plagg. Igår bojkottade vi något med en grimaserad min till den högsta grad, och idag välkomnar vi in det i våra liv med omtanke och ett leende på läpparna. Vi har helt enkelt ändrat oss själva. Jag hajar det. Vi är inte de vi var förra året och somliga av oss förändras till och med över en natt. Så pass fort kan det faktiskt gå.
Men något som jag dock INTE tycker bör vara ok är att veta att man förtalat någon och nästintill förtryckt någon under en längre period UTAN att be om ursäkt eller känna ett dåligt samvete över sitt tidigare beteende. Folk som bara går vidare och låtsas som att ingen tagit skada av alla osköna kommentarer och sneda kalla blickar andra fått år efter år. Hur kan man gå och lägga sig med den tyngden? Hur kan man sova på nätterna?
Du fördömde andra kvinnor som la sina barn på förskolan, idag lägger du själv dina barn på förskolan. Du fördömde andra muslimska kvinnor på grund av att de bar V-sjal modellen, idag bär du själv den modellen. Du fördömde de som bar klänning (abayah) och en lång sjal över huvudet, idag kombinerar du själv de två plaggen. Du skrattade och hånade andra, men idag gör du samma sak.
Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.
I totally agree with you! Toxic people always going to find things they do is ok but not when anyone else does it.
Viktigt inlägg!
Tunnelseende + högmod är en vidrig kombo… må Allah skydda oss.
Och ja, accountability vore trevligt 😅
Jag håller med och vill lyfta upp en skillnad: att ha rådgett andra i det man övertygades om vara korrekt och viktigt i religionen, och sedan tyvärr av flera faktorer i samhället som konstant dränerar en av att kämpa en ensam kamp (en kamp att distansera sig från element man identifierat som synder) bli sedan försvagad i sin iman där man slutligen anpassar sig något till samhället och kompenserar i religionen, ”för att det är vad man orkar göra”.
Och sedan de andra fula sätter: att se ner på andra som inte delade övertygelser, diskriminera, baktala, och trycka ner mm i tal eller/och handling för att sedan låtsas att inget hänt och leva det liv man tidigare fördömde andra att leva. Yes thats disgusting.
Ville lyfta upp detta eftersom att man kan bli försvagad i tron, hamna i en situation där man känt sig tvungen att kompromissa med sin sanna övertygelser UTAN att vara den där personen. Må Allah skydda oss från att nånsin vara som de!
Må Allah hålla oss vägleda!
Ja, mycket riktigt! Finns många olika nyanser här faktiskt.
Vi alla kan hamna i båda situationerna som du beskriver då vi som människor är svaga och absolut ingen av oss är skyddade från att prövas i vår religion på det ena eller det andra sättet – men Jag tror att nyckelordet är ödmjukhet. Och jag känner många gånger att det är denna faktor som saknas många gånger 😬
Ödmjukhet kräver mycket utav oss. Medvetenhet, ansvarstagande, att kunna se sig själv för den härva av brister man egentligen är. Självrannsakan. Göra om och göra bättre osv. För vissa är det lättare att bara låtsas som ingenting.
Allahumma Ameen till din duaa 🦋
10000% helt riktigt! Allahuma Ameen 🤲🏽💛
Jag orkar inte förklara men jag håller inte med dej 👎🏻
Jag förstår att du inte håller med mig, vi ser olika på ämnet och det är helt okej. Kram 🙂
Varför håller inte du din ” jag håller inte med dig” för dig själv om du ändå inte pallar förklara?
Jag tycker att om man ändrar sig radikalt, speciellt om man varit en sån som använt nasihah-slagträet och/eller mom-shaming så borde man faktiskt göra någon slags ursäktshandling. Typ ett publikt inlägg där man förklarar att man ändrat åsikter och ber om ursäkt. Visst sånthär beteende är ju faktiskt jätteskadligt. Speciellt det som rör religionen.
Precis, det är en sak att hålla starka åsikter för sig själv (pga okunskap, kulturella värderingar mm) men att öppet håna och förminska andra kvinnor under en lång period är ju rena galenskapen.
Och vem f*n bryr sig om vad du tycker? Herregud sådan onödig kommentar. Om du inte orkar förklara så kan du väl lika gärna inte kommentera heller?!