anonslänkar

1. HÄR / 2. HÄR

• 

• 

Det är ju intressant hur det jag skriver går att tolkas olika från kvinna till kvinna (då det enbart är kvinnor som läser min blogg). Men jag kan liksom inte styra er uppfattning och de känslor som kommer upp till ytan av det jag skriver. Ni har däremot med all rätt att känna och tycka vad ni vill. Jag har hurusom inga alls dåliga intentioner med mitt skrivande och egentligen behöver jag inte ens förklara mig mer än så här då jag vet, med ett gott samvete, vart jag själv står. Men jag tyckte bara att det var så intressant att läsa alla era reaktioner på instagram DM igår kväll efter mitt senaste blogginlägg med rubriken «hur överlever man rollen som förälder utan egen tid».

Fler blev motiverade till att ändra sin livssituation och tala ut med sin partner om ett eget behov någon gång i veckan – vilket var min önskan från allra första början. Men en kvinna skrev till mig något helt annat och nämnde att mitt inlägg var väldigt provocerande, vilket hon får tycka med all rätt. Och jag förstod henne. Vi hade dessutom en trevlig diskussion so no hard feelings.

Och jag blir nyfiken på varför det blir så tungt å höra samt läsa saker utifrån (från någon annan) när det är exakt de tankar och känslor som man dagligen själv bär på? Jag har suttit i ändlösa telefonsamtal med mödrar (mina vänninor) som uttrycker småbarnsåren vara sjukt påfrestande och krävande. Synnerligt ifall ingen avlastning ges, varken från ens partner eller familj/svärfamiljmedlemmar runtomkring. Och sådana mödrar känner sig så fruktansvärt ensam i att hålla upp allt. Det måste vara fruktansvärt tufft och ensamt. Nästan alla jag talar med känner sig ensamma (trots att dem inte direkt uttrycker det med ord) även om dem är två i föräldraskapet. Det är rätt många människor i relationer som är ensamma pga en massa olika anledningar men ett mönster jag märkt är att vi människor ibland är dåliga på att kommunicera, dåliga på att ställa krav samt ge uttryck för våra behov och möta upp dem. Rätt så många lever i risiga relationer och som på ytan inte är ensamma i hemmet men som ändå upplever och känner sig sjukt ensamma. Hajar ni?

Och såklart så har alla inte dom förutsättningarna (som jag även med noggrannhet nämnde i föregående inlägg) som jag ville lyfta fram. Våra situationer ser helt klart olika ut, men jag tror fortfarande på möjligheter. Jag är en sådan människa som letar efter ljusglimtar bakom allt det dära skitiga och jobbiga. Jag tror på hopp och lösningar! I alla fall åt andra – haha sedan önskar jag väll att jag var lika klok gentemot mina livsproblem som också är skitiga. Men det gör jag inte alltid. Jag sätter mig på flygplansläge och kryper ner under täcket och smiter från verkligheten och alla runtomkring. Och då ställer jag mig själv frågan «Bint Dahabi hur överlever du rollen som människa om du smiter ifrån allt?».

• 

• 

• 

Bakgrundsbilder med kalender till mobilen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

anonslänkar

• 

• 

• 

• 

RECEPT:

1 skopa mint choklad proteinpulver eller annan valfri smak (här)

2-3 dl Oatly havremjölk

1/2 dl nybryggt kaffe

Gör så här: Häll i proteinpulvret i ett avlångt glas (för att undvika att allt rinner över) tillsammans med havremjölken och kaffet. Mixa allt samman med en mjölkskummare (här) – fördelen med mjölkskummare enligt mig, är att det inte blir kvar några klumpar i vätskan tillskillnad från när man skakar allt i en shaker. Häll allt i det glas eller i den kopp du vill dricka ur. Njut med lite nötter eller med denna proteinkaka (här) som finns i olika smaker.

Detta brukar jag dricka efter en powerwalk i skogen eller efter ett träningspass på gymmet eller hemma. Och då brukar jag ha i kreatin för att bygga muskler – dessa två kombinationer är starkt rekommenderade då dessa pulver går hand i hand med varandra.