Well… du är uppenbarligen icke ensam. INGEN varelse på denna jord är mer stressad än 25-32 åringar som tror att tiden håller på att ta slut. Det finns ingen statistik på detta men sanna mina ord.

«Vart är din karriär på väg?»

«När ska du gifta dig?»

«När ska du skaffa barn?»

All these questions och min biologiska klocka säger själv inget annat än tick-tack. Det här skedet i livet kan vara, minst sagt, överväldigande. Samhällets press och förväntningar ökar som in i ärtans! Tycker inte ni det? Eller har det alltid varit så här? För plötsligt ska du ha utbildat dig. Hittat rätt jobb. Gift dig. Skaffat barn. Köpt bostad. Rest. Sparat pengar. Hittat dig själv. Och gärna hunnit bli en ”million-dollar-brud” innan du fyller trettio.

No pressure, huh?

I mean.. det ÄR kvävande. Och denna press resulterar till att vi känner att vi har ont om tid fastän vi egentligen har all tiden i världen. Min älskade Nihayat brukar säga: «Du lever, eller hur? Då har du fortfarande möjligheten till att ändra din situation och kämpa för det du vill. Ingen annan kommer att göra det åt dig än du själv.»

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Förra veckan kände jag mig halvt deppig, så jag tog med min syster till ett fikaställe och åt gott. Det hjälpte faktiskt lite.

Jag vet inte hur ni gör men ibland (händer då och då) kan jag gå med på att göra saker för mina föräldrars skull även om jag själv föredrar något annat. Det här kanske låter jätte konstigt för andra men jag tycker att våra föräldrars känslor och åsikter väger lika tungt som våra egna. Förra veckan var en sådan dag. Jag gick med på att «dejta/lära känna» någon som jag egentligen inte hade något intresse till, men jag gjorde det i alla fall. För deras skull. Var jag tvungen? Nej. Kände jag mig tvungen? Nej. Skulle jag må bra över att totalt skita i det? Nej.

So I did it.

Jag testade att lära känna någon som min far och mor fått ett gott intryck av. Long story short: jag fattade aldrig tycke för personen. Vi var väldigt olika och jag kunde inte se en framtid med karln, så det blev inget mer med det, tyvärr. Men jag kände mig ändå stolt över att jag la MINA känslor åt sidan, för deras skull. Jag menar, det kostade mig inget att ge det en chans för deras skull. Dessutom vill ingen förälder tvinga sitt barn till något den inte vill – men i det här fallet visade jag mina föräldrar en form av respekt och det blev bara win-win för alla.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

«Ingen du älskar kan dö» av Anna Platt är en sjukt spännande och välskriven roman. I boken får man följa med tre olika karaktärer en efter en. När jag väl började läsa om de olika karaktärerna undrade jag hur författaren skulle knyta ihop säcken och koppla karaktärerna med varandra. Men det gör hon – och på ett otroligt snyggt sätt. Det är en väldigt väl genomtänkt bok och visst är det en bladvändare. Man vill verkligen veta vad som händer härnäst. Själv läste jag ut boken på bara tre dagar. Klart en läsvärd bok för dig som gillar spänning.

5 av 5!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Inviger morgonen med en lång promenad. Flera kilometer bort från hemmet, ut i det avlägsna. Jag har inte stött på en enda varelse förutom en lång och smal man (runt fyrtio år?) som joggade förbi mig med ett hastigt glatt leende. Jag tror nog att han någonstans tänkte «Vad i allsin dar gör en kvinna som henne här?». Jag får ofta de där leendena som antyder på att det finns mer bakom än vad som syns. Som om leendet säger en sak men tankarna något helt annat, haha. Nåväl, svennarna får helt enkelt vänja sig vid min åsyn, för mig lär de se här ofta.

Är jag rädd? Nä, inte det minsta. Jag älskar ljudet av naturen. Vinden som rör sig åt olika håll. Fågelkvitter som bryter tystnaden. Solens varma ljus. Doften av träd, mossa och skog. Självklart har jag med mig min kikare och en kall vattenflaska. En långpromenad med podd eller en go vän (irl eller i mobilen) är också guld!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.