Jag lever. Se inte så förvånad ut. Jag har bara loggat ut och levt mitt lilla liv. Vinterdvalan som det heter… även kallat hibernation. Livet är väll lite så… men nu är det äntligen vår, och dax att kliva fram ur idet igen.

Det är så sinnesjukt att ni fortfarande läser min blogg trots att det kryllar, bokstavligen kryllar av andra kanaler och flöden på sociala medier. Jag blir så ärtans rörd – SHISH KEBAB vad ni är gulligt lojala! 🥹💘 På sistone har jag haft en dyster relation till Sverige. Hatat mig själv för att jag kom tillbaka när jag egentligen skulle kunnat ha stannat minst 1 år i mitt kära hemland. Tunisien. Ramadan har varit ensamt. Id firandet lär vara så också. I hemlandet är alla samlade. Jag och min familj brukar åka tillsammans från hus till hus under Id och önska släktingar en härlig Id Mubarak. Vi brukar dela ut bakelser som jag och mamma noggrant bakat från grunden. Bakelser som vi bäddat in i fina plastförpackningar. Den gemenskapen och kulturen finns absolut inte här i Sverige. Här är det ytterst viktigt att INTE kliva ut ur dörrn när grannen är ute. Soporna får slängas senare. I värsta fall få de stå och lukta över natten vid entrén tills ”kusten är klar”. Vad det nu innebär.

Till det goda: min syster och Bubba har varit här i ett par dagar och vi myste till det rejält. Vi såg på bio och grät floder, och åt Bubs (godis) tills det att vi blev svimfärdiga. Jag brev introducerad till Koreansk hudvård (k-beauty som alla talar om), och överraskande nog blev jag jätte förtjust i de. Snacka om att mina syrsor övertalat mig till det yttersta. Jag har länge varit lite kluven till allt sånt där snigel slem och Gud vet vad. Men det slutade med att jag köpte med mig ett par produkter hem nöjd och belåten. I’ll show you that later.

Hur mår ni annars? Jag har skickat nyhetsbrev till er darlings – glöm inte att kika er skräppost. Och om ni vill ha mina nyhetsbrev i er inkorg se till att svara på mitt senaste mejl så att mejlen hamnar rätt nästa gång.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Gör så här:

KÖP HÄR

1. Beställ Medjoul dadlar från The Date Project.
2. Pengarna går 100% oavkortat till välgörenhet. 🫶🏻🫶🏿🫶🏼🫶🏾
3. Fyll dina dadlar med nötter, en liten skiva ost, pistagekräm, hasselnötskräm, jordnötssmör eller annat.
4. Doppa dadeln i mörkchoklad (minst 70% kakao).
5. Toppa med kokosflingor eller havssalt.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Det här är inte att komma hem. Jag är tjurig och irriterad över att jag inte förlängde min resa… saknar redan mitt hem.

Det var ett grått Stockholm som mötte mina bruna fingrar i lördags. Sorry förresten. Jag vet att det har tagit tid att landa, och därför har bloggen fått vänta. Det är strutskallt här. Kroppen har redan svarat och jag åkte direkt på en förkylning och halsont. Resan var en ren lycka och det känns så himla tråkigt att vara tillbaka. Jag har bokstavligen ställt mig själv frågan (varje dag sedan jag kom hem) vad jag egentligen gör här. Och jag finner INGET svar på den frågan!

Tunisier jag stöter på här i Sverige är knappast tunisier förutom på papper. Ja, jag tycker att jag har rätten att säga så. Hårt får det väll låta. Det går knappt att föra ett samtal med vissa utan att bli rejält missförstådd, eller bli bemött med ett frågetecken som om vi inte talar samma språk rent kulturellt. Alltså va? Och någonstans där tänker jag att det kanske är priset man betalar när man lever hela sitt liv långt ifrån sina rötter och utan hembesök > man försvenskas. Det gör mig ärligt talat sur. Och arg. Är det inte lite galet att en person med en helt annat påbrå kan allt om Sverige: alla normer, alla möjliga samhällskoder, och talar svenska fläckfritt men knappt kan något om sina fäders land? Pinsamt. Jag har ingenting emot anpassning eller att man är mångkulturell, men inte heller behöver man glömma bort sina rötter för det??? Du behöver inte försätta läsa om detta stör dig. Please darling make haste.

Har jag sett framemot att ”komma hem” till Sverige? Nä. Jag har ingenting som får mig att längta till själva Sverige. Hela min släkt bor i Tunisien. Alla mina kusiner. Alla mina farbröder och morbröder. Fastrar och mostrar. Vår samlingspunkt är alltid i Tunisien. Mina bästa vänner har flyttat från Sverige. Skaffat ungar eller blivit erbjudna glamorösa jobb utanför Sverige. Det finns bara ett fåtal girlies som fortfarande bor i Sverige som jag gärna hade kunnat träffa för att träna eller ta en fika då och då. De människor som står mig allra närmast är min familj. Mina systrar. Så vad i allsin där gör jag här? Tro nu inte att jag är en bitter Grinch, det är jag inte. I alla fall inte alltid. Godnatt.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

1. HÄR / 2. HÄR / 3. HÄR / 4. HÄR

KÉRASTASE is the new bling and cleangirl thing. Wow! NU begriper jag varför märket är så strutsigt dyrt – för att det faktiskt är så löjligt bra. Måste dock erkänna att jag köpte alla dessa produkter under Black Friday och därmed besparat en hel del pengar. Ville dock använda produkterna ordentligt innan jag tipsar de vidare. Oui, Bint Dahabi är lojal till sista droppen. Först nu känns det rimligt att rekommendera dem till er. Nummer tre och fyra har jag använt tidigare, och jag har två flaskor av vardera. Det säger en del: de är så bra!

Min duschrutin ser alltså ut följande: Använder schampo i hårbotten (INTE topparna), sköljer ur. Därefter applicerar jag conditioner i hela håret, även i topparna, och låter det verka i cirka 10–15 minuter med en hårklämma innan jag sköljer av. Under tiden skrubbar jag kroppen och tar bort all död hud med min tunisiska kese (hammamskrubb). När jag klivit ur duschen, ren som en lärka, lufttorkar jag håret med hjälp av min handduk. Därefter applicerar jag nummer tre (Redkens leave-in grejsimojs) och avslutar med nummer fyra (Kérastase-serumet).

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.