Som du säkert märkte blev det väldigt rörigt, hetsigt och… ärligt talat ganska tjafsigt i kommentarsfältet HÄR. Därav rensades flertals kommentarer bort. Jag har inga problem med vissa diskussioner, och att ni diskuterar sens emellan, men nivån? Den väljer jag! 💅🏻 

Och visst kan inlägg och kommentarer trigga till likt taggtrådar i baken, men jag tycker att man kan lyfta sin poäng i mitt kommentarsfält utan att dra varandra i håret. Vill man få utlopp för sin ilska rekommenderar jag löpning och styrketräning. Och vill man dämpa den rekommenderar jag tvagning och en paus. Annars finns det andra bloggar att läsa om detta inte faller i smaken.

HUR SOM! Tack för din fråga och att du lyfter något med en bra ton. Jag tror att det kom från en fin plats fastän andra tolkade det på ett annat vis. Må Allah belöna dig kära du. Men det finns också en del missförstånd här vännen. Måttstocken förändras INTE. Koranen förändras INTE. Det som var haram då är haram nu. Och individers handlingar och val, INKLUSIVE MINA EGNA, är inte ett bevis. Punkt. 

Sedan är det här inte ett ”jag mot dem”, ”jag mot duat”, eller ”jag mot vissa systrar”. Jag hyser nämligen inget som helst agg på individnivå, utan jag ifrågasätter beteendet och kulturen det speglar. Jag känner ingen bitterhet, ingen ilska eller negativ känsla mot någon mentor. Jag känner snarare tacksamhet, men även sorg, och mycket har jag redan bearbetat bort. I mean… jag själv har varit en del av det jag idag reflekterar mycket över. Jag har också sagt fel saker? Väglett fel. Behandlat min omgivning fel. Satt orimliga krav på andra och trodde att jag hade rätt och så vidare. Vad berodde det på? Omognad. Okunskap. Absolut. Det har jag även talat om i mina tidigare blogginlägg höredu.

Just därför tycker jag att det är så viktigt att prata om det. För att förstå vad som faktiskt hände, och varför? För det finns fortfarande många frågetecken kvar. Är V-khimar acceptabelt nu? Faller den in i kriterierna för korrekt klädsel nu? Eller ett annat exempel. Hur går det ihop att varna för X och sedan umgås med X? Jag vet att jag inte är den enda som fortfarande står här med funderingar eftersom stora saker har bara sopats under mattan. Stora saker. Och samtidigt som vi pratar om ”husnul dhan” – vilket jag sätter pris på, verkligen, även från mina läsare om de ser mig i sammanhang de inte förväntar sig (exempelvis att jag fikar med en icke-muslim), så lämnar det också en frustration. Det som hände förr var nämligen inte småsaker. Eller hur? Det handlar inte om en fika hit eller dit. Det är mycket större än så, vilket du säkert redan vet vid det här laget, särskilt om du är en ”kär bekant” till mig från samma krets.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.