Lite uttjatat men: i love being with myself. Det lär heller inte vara den sista gången ni hör mig säga det men men. Sitter i skrivandes stund framför skrivbordet med ryggen böjd. Borde räta på mig men jag sitter så bekvämt. Varför är man alltid bekväm när man ser ful ut? Jag har skrivit dagbok och spretat ut alla mina känslor så där totalt ofiltrerat. Familjen sover, vilket innebär att jag tyvärr inte kan tala högt med mig själv så därför skriver jag. De skulle tro att jag vore galen eller att jag bara rent av talar i sömnen, men jag talar aldrig i sömnen. Jag har dock gått ner för trappan i sömnen en gång, men det var jättelänge sedan. Och min far hjälpte mig upp till mitt rum… nosisen. Alltså jag älskar mitt tilltalsnamn «Bint Dahabi», vilket kan översättas till Dahabis dotter eller dotter till Dahabi vilket egentligen är sak samma.

Numera är det jag som sitter uppe om kvällarna och ibland hör jag min far tala i sömnen. Han säger saker på tunisiska. Det är lite kul ändå, men mest sorgligt. Jag brukar lyssna och försöka förstå vad dialogen handlar om för att sedan återberätta allt morgonen därpå. Gör ni också sånt eller har ni bättre saker för er om kvällarna?

Jag kan säga att jag har legat och myst ett par timmar med dill chips i famnen. I fredags fick jag dock en oväntad huvudvärk som bara kom från intet, och den har pågått i två dagar. Jag kanske dricker för lite.. jo, jag måste ändå vara ärlig om det. Jag har fått i mig för lite vätska. *tar en klunk nu. Aja nog om det, nu skall gumman ta på sig sin bonnet och lägga sig för att sova. Godnatt lamer!

Pss. Jag har precis börjat med Dermalogicas daily glycolic cleanser (klicka HÄR) och kan inte ge en ärlig recension förens lite längre fram!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.