Hallihallå ladies! 🎀🥹🎀 Saknat mig en gnutta? Gud vad jag har saknat att blogga, och er! Min kreatör Aminah Eleonora har piffat till bloggen ännu en gång, och jag är som alltid supernöjd med hennes magiska verk. *Muwaah, kyss.

Längst ner på hemsidan (skrolla längst ner, oavsett om du är inne via mobilen, paddan eller datorn) finner ni en ruta där ni kan prenumerera på mina nyhetsbrev. Glöm dock inte att bekräfta prenumerationen (mail skickas till din e-post). Stor kram till er alla – så kul å ha er med!!!

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Nu är det så att jag burit på en liten hemlighet ett tag…

Jag har nämligen börjat lära mig RYSKA. Wihooo! På riktigt denna gång. Eller jag hoppas i vart fall att det blir något av detta… *gömmer ansiktet bakom händerna av nervositet– EMOJI.

Well… as you already know så är denna brutta flerspråkig. Språk är kul och det är sånt jag tycker om att lära mig på fritiden. Alla mina väninnor vet att jag älskar ryska. Under en lång tid har jag tyckt att ryska är så vackert. Och spicy. Rawrrr. Men ryska är dessvärre ett av de absolut svåraste språken jag någonsin försökt mig på. Swahili (det man talar i Kenya), Urdu (det man talar i Pakistan) och Somaliska är nog ett av de enklaste språken jag lärt mig. Synnerligt Swahili och Urdu – de är superlätta för tungan att uttala. Norska är ett annat språk som jag lärde mig för ett par år sedan, och nu talar jag det dessutom flytande. Jag både läser, skriver och talar på norska utan stora problem. (Ett STORT tack till min älskade älskade väninna Noray som är världens bästa lärare – hennes röst är som ett sockerkvarn – bara sötma och värme, allahumma barik muschos 💗). Soooo.. Ryssland och Dagestan, här kommer Bint Dahabi. Om ett år! Haha ja, kaaaanske det, vem vet? Något är i vart fall på gång inshaAllah. *blink blink!

Till mina rysktalande girlies: oavsett om ni är från Ryssland, Dagestan, Belarus, Tjetjenien, Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Lettland, Litauen osv osv – jag behöver alla era bästa tips på appar, YouTube kanaler, hemsidor, bloggar, böcker och poddar för nybörjare. Спасибо любимки 💘💅🏻

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

11:31

Jag har packat in mig ordentligt i långa varma ullbyxor, stickad kofta och min fluffiga morgonrock. Det är kallt och jag vill inte frysa. Vi har ännu inte satt på gasolkaminen. Det är lite för tidigt för det. Förresten, jag vill passa på å tipsa er om ett gammal blogginlägg nu när kylan smyger fram – klicka HÄR.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

«Päron» = ett slang för föräldrar.

Alla har väll olika relationer och issues med sina föräldrar. Fine. Men jag bryr mig inte om din mamma sa något taskigt en gång och flippade lite mer än vanligt, eller om din baba gav dig en örfil när du var barn. Sharrup. Alla har inte bra dagar. Inte ens vuxna. De är fortfarande våra föräldrar, och de förtjänar vår respekt. Vår kärlek till de. Omtanke. Och uppoffringar. Folk måste sluta behandla sina föräldrar som monster för varje snedsteg de gjort. Ibland kvävs jag av att påminna mig själv om hur mycket mina föräldrar gjort för mig, och att det aldrig är något jag kan följa upp. Jag kommer aldrig kunna ge dem lika mycket i gengäld. Jag kommer alltid ligga tusentals steg i back.

Alla har kanske inte sådana föräldrar. Jag tvekar dock på att de flesta föräldrar är idiotiska varelser. Min kultur (och religion) lär mig att ära mina föräldrar. Inte käfta emot. Aldrig höja rösten. Inte ens ge en sned blick eller rynka ögonbrynen – neveeeer!!! Jag förbryllas sedan över folk som säger att de kan tala om aaaaallt med sin mor eller far, eller bägge. «Vadå…? Kan du prata om killar och intima grejer?» brukar jag fråga. Svaret är i nittionio komma nio procent av fallen: «ja». Sånt för mig är honestly helt cray-cray. Jag älskar mina föräldrar med alla mina organer och kroppsliga celler. Men, vi är inte bästisar – inte för fem öre, haha. Jag har, tack å lov, en tydlig dotter och mor/far-relation. That’s it. Och jag älskar det. Bästisar har jag redan gott om. Jag tycker att man lätt kan tappa den dära respekten och tonen med sina päron ifall man öppnar dörren för en alltför avslappnad relation. Det här låter säkert jätte konstigt hos någon girlie här inne men det är svårt att förklara bättre än så här. Och ja, jag är kulturell. Jag vill inte byta ut det med något. Tack.

Det som generellt sett håller mig tålmodig och behärskad i livet: det är min religion. Idk hur många ilskebrott jag hade stått för om det inte vore för det där lugnet i själen som jag successivt byggt upp med Gud. My inner child would’ve gone cray-cray without my faith. Jag älskar min familj mer än något annat på den här jorden, men ibland… ja, ibland flippar det bara. Ord flyger, känslor tar över, och… haha ja, ni är verkligen inte ensamma i det här. För honestly, vad vore livet utan lite familjedrama? En korv utan bröd. En fisk utan vatten. Ett kylskåp utan mjölk.

Att jag sedan får möjligheten att laga mat till mina föräldrar. Baka larviga saker som inte alltid blir goda, men det är tanken som räknas. Massera mammas fötter med vår tunisiska egen­skördade olja. Snagga babas hår när det börjar växa ut. Koka vatten i vår vattenkittel. Hälla det i fotbaljan med lite duschtvål. Klä av pappsen strumporna efter ett långt arbetspass och massera hans knubbiga tår i ett fotbad framför TV:n. Det är… obeskrivligt. Lyllo mig. Seriöst. Skratta på du men jag är INTE ironiskt. Jag ÄLSKAR att jag får leva så här ett tag till, med mina päron. Gud vet när det är dags för mig att flytta hemifrån och den dagen kommer jag att gråta floder. Blodsprängda ögon kommer jag att gå runt med i dagar… det vet jag.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.