Manshat säljer. Ni måste ändå ha tänkt på att det är i princip omöjligt idag att öppna upp sociala medier utan att stöta på ett eller två inlägg om varför män är problemet. Jag menar: Män är lata. Män är omogna. Män är otrogna. Män är våldsamma. Män är psykopater. Män är narcissister. Män är ett helt fack av idioti, och så vidare. Och jag har funderat mycket på det där och hur jag kan koppla det till min barndom.

Ända sedan jag var ett litet föl har jag alltid känt mig som allra tryggast när Baba varit omkring. Särskilt under resor. Att ha den där alfahanen med på båten som visste bäst, kunde mest och såg till att allting fungerade. Är den nya generationens män fortfarande så idag? Och min mor? Henne var och är det absolut inget fel på, tvärtom. Hon är tryggheten på ett helt annat vis. Hon är den dära omtänksamma kärleksfulla gruvan som alla, inklusive Baba, dras till efter en lång dag på jobbet eller efter lång dag i skolbänken. Men hon är också den som navigerar Baba i diverse beslut utan att överträda hans territorium. Eftersom Baba är fortfarande ledarskapet, stabiliteten. Den som ser till att vi faktiskt kommer framåt i våra resor och ärenden i livet. Bokstavligt bildligt talat.

Min Baba är mannen som körde genom krokiga vägar i Italien mitt i natten på väg till Tunisien, och som ändå fick oss alla att känna oss helt lugna och trygga. Han var den som såg till att vi kom rätt i trafiken. Fixade bästa platsen på restaurangen. Kollade notan. Räknade ut Pythagoras sats rätt ur huvudet. Vinkade in servitören när något inte stod rätt till med maten. Han var den där ledande och beskyddande gestalten som ingen annan, och då menar jag ingen annan, inte ens andra män kunde tackla. Mina farbröder är likadana. Och min storebror? Herregud. En överbeskyddande mörkhyad tunisisk Akilles som såg till att ingen snubbe NÅGONSIN jiddrade med mig eller mina systrar. Cheeeeese vilket pannben. Rakryggad, stabil och fullproppad med testosteron. Men bakom stängda dörrar? Hundra procent mummys boy. Drog sig till mammas gullegull och hjälpte henne med saker hon behövde. Jag älskade stoltheten i hans blick när jag hela tiden bad honom hjälpa mig att öppna locket på marmeladburken som jag omöjligt kunde få upp. Varför sitter ens alla burklock egentligen så ärtans hårt?

Jag älskar män som beter sig som män. Som bestämmer i familjen för det gör dom som bäst. Bättre än kvinnor. Varje hushåll behöver en man som får de krokigaste vägarna att kännas trygga. Men dagens samhälle har lärt kvinnor att det smartaste val de kan göra är att konstant misstänkliggöra män. Dessutom verkar det inte finnas någon tydlig mall för traditionella könsroller idag. Vad beror det på? Fast det är en annan diskussion. Missförstå mig inte. Självklart finns det män som förtjänar piska och ett strykjärn från Temu rakt upp i något kroppshål. Självklart finns det kvinnor som mår dåligt på grund av en man. Men den här attityden som cirkulerar bananas på sociala medier bland alla möjliga målgrupper och trosuppfattningar om att ”Alla män är…” och ”Män är mitt största problem…” och ”Akta dig för dessa män…” och automatiskt stämpla ALLA män till skithögar, säger mig hur fruktansvärt stört och barbariskt detta samhälle är.

Ps. Jag kan lova er att jag skriver detta med en full fri vilja och att jag INTE sitter under något manligt dödshot i en garderob någonstans.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Anonym kommentar från NGL på Instagram i relation till tidigare blogginlägg.

Vännen, jag tror vi pratar lite förbi varandra. 

1. Varken jag eller någon jag känner ser ner på systrar som ”älskar hemmalivet utan utbildning”, utan det som ifrågasätts är valet av att inte utbilda sig, INTE individen. Detta är en jätte viktig skillnad. 
2. Sedan undrar jag. Varför i allsin dar vill man inte utbilda sig? Är det i enlighet med Guds vägledning eller utmed kompisgängets kompass? Question mark?
3. Vem har egentligen satt den där uppdelningen i runesten av att det antingen är utbildning eller deen? Antingen dunya eller hemmafru liv? Varför skulle det ena automatiskt utesluta det andra? Jag känner inte till något sådant, upplys gärna mig.

Ärligt. Finns det verkligen bara två läger i livet eller har vi själva gjort det så på grund av VÅR egen uppfattning? Och på grund av att vi inte är utbildade för att veta bättre? Jag tror faktiskt att all världslig kunskap (minus expertis om grisars knorrar) ofta gör en kvinna MER och BÄTTRE kapabel i sin roll som kvinna, fruga och mamma. Bättre i köket med sin matlagning. Bättre i kommunikationen med sin partner. Bättre i sin intimitet. Bättre i sin hygien. Bättre på att navigera relationer generellt sett. Bättre rustad i att uppfostra trygga och kloka barn. Bättre i sin ekonomi. När blev okunskap mer attraktivt och feminint än kunskap? Another big question mark?

Att förstå människor, situationer, ansvar, relationer osv, kommer inte bara från att vara hemma, scrolla på WhatsApp eller bara gå från moskén och fika med en och samma väninna varannan dag? Om allt blir ”hem till moskén, moskén hem” UTAN exponering för olika situationer, hur utvecklas då ens omdöme i praktiken? Nej, jag menar inte att man ska gå till en paradfest eller finsk bastu för att erfara en och annan kroppsdel som inte är ens egna. Jag talar om att möta ANDRA människor från olika bakgrunder. Läsa andra böcker än Koranen. Söka världslig kunskap. Lyssna på äldre professorer. Lösa problem i grupp, hamna i situationer som kräver tålamod, kommunikation, ledarskap och ansvar. Många av dessa erfarenheter gör en inte till en sämre kvinna, fruga eller mamma.

Tycker dessutom att det är ytterst märkligt att påstå att det inte går att balansera kunskapssökande med att memorera Guds tal? Vi verkar ju kunna spendera flera timmar på sociala medier och samtidigt hinna med städning, släktmiddagar, virkning, skitsnacka på WhatsApp och så vidare.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

Jag har aldrig glömt att gifta mig. Inte heller att jag gillar det traditionellt. Vill ha lika många ungar som djuren på gården. Rabatter fyllda med egenodlade grönsaker, rotfrukter och blommor. Men så ser inte mitt liv ut, i vart fall inte just nu. För just nu är jag här.

Till mina ogifta kvinnliga läsare: sitt inte och vänta på rätt sällskap för att kunna leva. Gör inte dina dagar tråkiga i väntan på Prince-charming. Ta kursen. Gå den där utbildningen. Studera det där språket. Ta körkort. Undervisa kvinnor online. Skriv en bok. Skaffa din podcast. I mean… ditt liv pågår nu. Det börjar inte när någon dyker upp? Livet är här och nu, och det vore GANSKA SYND att missa det medan du sitter och väntar på någon annan.

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.

I’m a private person. Uhm, yes I am??? I know I share things on my blog, but you still only know like 3% of my life. I have an ENTIRE life that you know absolutely NOTHING about, and I hope you do too. 🌸

Denna blogg riktar sig enbart till kvinnor som målgrupp.