annonslänkar

Ja precis, den ja, «from my sister’s lips» av Na’ima B. Robert. Den här boken är till min förvåning fin.

Den första biten av boken började segt, jag tappade gnistan och började gäspa, men sedan hände det något. Jag blev nyfiken. Well.. låt mig säga så här, jag är inget fan av informationsböcker och den här boken var ju lite granna åt just det hållet. Blev jag förtrollad i boken? Nej. Är den mega spännande? Nej. Dock är den fin likt en fin påminnelse om livets mening och islams sötma. För mig som ändå är född muslim och som har koll på det mesta grundläggande, så blir den här boken mer som en upprepning av det jag känner till från förr. Jag gillar att författaren tar upp så många aspekter om hur det är och hur det känns för oss kvinnor när vi väljer bort en sida av oss själva för att passa in vår nya muslimska identitet. Ut med det gamla och in med det nya liksom, på gott och ont. Men trots att vi föds på nytt så kan inte allt i vår väg ALLTID sållas bort. Många, om inte alla, som väljer islam känner att det förvisso följer med prövningar i den resan även om beslutet inte är något som någon egentligen ångrar. Det är ingen som ångrar att den uttalade trosbekännelsen och blev muslim. Jo men jag tycker definitivt att boken är värdig en chans, varse sig man är troende eller icke, född muslim eller konvertit. Boken tar upp många många aspekter rent kunskapsmässigt om hur en relation kan se ut och hur ett äktenskap kan gå tillväga med mera. Den här boken är utan tveka för alla. Ett litet tipsilitips är att köpa boken till någon som precis blivit muslim, och det kan du göra HÄR.

Ahh, det här året är ett år som jag högt vågat erkänna för mig själv att jag inte bara vill läsa böcker utan även skriva MINA EGNA böcker. Jag kanske börjar i år. Kanske om två. Kanske om fem? Äh jag har ingen brådska men det var i vart fall skönt och väldigt fint av mig att säga det högt till mig själv *lägger en klapp på axeln. «Bra Bint Dahabi, bra.»

Jag älskar att författaren till boken dessutom är en ansiktsbeslöjad lady. En niqabi så att säga.

4 av 5

Vad är det bästa med att bli äldre tycker ni? Själv lever jag fortfarande utan å skämmas i Peter Pans mindset om att inte vela bli äldre. Jag känner bara en sådan OTROLIG trygghet i att vara ett barn. Men å andra sidan, desto äldre jag blir, desto mer insikt får jag om livets karuseller – desto mer kreativa idéer får jag och min lista på karriärs planer, böcker jag vill skriva och resor med mera ökar.

Så var det måndag igen efter en rasande snabb vecka, men jag gillar ju i princip allt som händer i mitt lugna skogsliv. Tja.. nästan allt. Vädret står i vart fall i sin finaste plats och för er som inte vet hur en koltrast låter (det är en fågel), Googla — jag hör koltrasten sjunga från gryningen till skymningen med jämna mellanrum och den sjunger så olagligt vackert! I och med att Juni inte numera är ensam (hon har Snöflingan som jag skaffade för ett år sedan) så sjunger hon inte lika ofta. Hon sjunger ju men inte lika högt som hon brukade göra när hon levde solo. Nu skippar hon att sjunga de längre refrängerna som jag älskade så..

Idag blir det ett hårt träningspass! Tänkte träna hela veckan med vilodag på lördag och söndag. Det blir en blandning av benpress, hip thruster, raka marklyft, split squats, bicepscurl med mera. Idag blir det mage och stjärt! Resten av kvällen kommer att spenderas på terrassen med administrativa uppgifter, skoluppgifter och med min bok som jag läser. En bokrecension kommer snart. Föresten har ni några planer i sommar? Någon som tar studenten eller har ett barn eller ett syskon som tar studenten? Reser ni? I så fall vart?

annonslänkar

Ingenting är för evigt. Men det fina med handskrivna brev är att de är så personliga på något vis. Jag menar, först är det ett tomt ark och i nästa ögonblick är det en massa text som får magen att pirra och kinderna att rodna av förundran. Ett plus i kanten ifall de har ett fint motiv, som exempelvis Aminah Eleonoras kort har. Det pirrar fortfarande i magen när jag tänker på alla brev jag bevarat i min tagine som står i mitt sovrum som en prydnad.

Just nu är det 25% rea på alla dessa kort och 50% rea på alla posters – klicka på bilderna ifall du vill köpa hem likadana kort som mig.

Jag hamnar i ett flow, och sen blir jag sjuk och går ner i vikt. Och så blir jag frisk. Känner att jag alltid hamnar på efterkälken. Inte för att jag tävlar mot någon annan än mot mig själv. Det blir typ som en tvärtom effekt. Hur håller jag upp vikten och musklerna? Jag behöver nog en PT. Jag kanske borde kontakta Laila trots allt? Laila hör du mig? Hjälp.

Nej vilket väder hörni. Idag vaknade jag sent som jag nästan alltid gör på måndagar – singel pringle livet säger tjohej! Jag är så oerhört tacksam av att kunna sova ut så länge jag vill utan ett alarm som tjuter eller av något annat som står och gapar. Haha. Ja jag måste få skriva det här så länge jag kan. Föresten har ni kollat ut? Vädret skriker bingo och jag blir så sugen på att ta mig en runda i skogen. Ska be middags bönen och klä på mig. Denna gång ordentligt med kläder under kåpan så att jag inte åker på en förkylning, igen. Det är så surt att vara sjuk. Jag bara ligger i sängen och mår skit. Fast.. jag är å andra sidan tacksam för de dagar jag är sjuk. På riktigt alltså. Även om jag inte önskar att bli sjuk igen så att säga. Att vara sjuk får mig att reflektera ännu en gång på hur bra jag egentligen har det. Alhamdulillah muchos until the end.