First things first. Jag skulle inte kunna tänka mig ett bättre sällskap att utföra umrah på än med mina föräldrar vid min sida – och jag säger inte det här bara för att jag inte har någon hubbybubby-partner ännu, jag menar det. Att få vara i Mekka och uppleva allt tillsammans från grunden som ett nybakat surdegsbröd i en okänd vedugn med familjen är en gudagåva, alhamdulillah sju gånger runt Kaba.

Secondly, jag har INTE tränat på över en vecka och jag har helt väntat: gått ner i vikt avsevärt och tappat muskelmassa. Haha ja, jag är åter en spagetti men det finns liksom inget tid till att bry sig. Jag är 1.78 och väger runt 64kg – är det smalt? Tja, det kanske det är men jag får väll börja från början och käka keso med jordnötssmör och äta fettiga bars när jag åker hem (om jag åker hem) men just nu njuter av å vara här i Mekka. Och om det är vad som händer när man njuter till fullo under en längre period i ett härligt land under årets bästa månad dessutom – då är det värt!

Mina föräldrar är det bästa sällskapet en dotter kan tänka sig å ha utan en millesekunds tvekan. Jag har aldrig sett någon så snäll och så barmhärtig mot sina föräldrar som min far är mot sin mor. När jag och mina syskon var små växte vi upp i ett samhälle i vår by i Tunisien (i en kultur) där föräldrar högaktas så mycket, därför förstår jag verkligen mig inte på kvinnor (och män), and never will I understand them, som inte ens överväger att b.la göra en sådan här resa med sina egna och enda föräldrar som fortfarande lever när man har den ekonomin och möjligheten i stort sett. Ladies om era föräldrar lever så ta hand om de med kärlek och ha tålamod med deras temperament och glömska som kommer med den vuxnes ålder. Detta är det MINSTA vi kan göra för dem. Glöm icke det.

En sak som jag bara måste dela med mig av och som gjort mig så paff är männens enorma (asså woooow) respekt för kvinnor. Jag menar… att jag blir behandlad som en prinsessa av min far är en sak, men att hela samhället (männen) ser kvinnan som en juvel är en helt ny upplevelse. Wow wow.. och för er som ej besökt Mekka ännu – plz do. <3 om några dagar trallar vi vidare till Medina, vi ses då!

«Jag sitter ett par meter bakom Maqam Ibrahim på det blanka vita kakel golvet med min dagbok som jag köpte från Rusta strax innan vi reste. Det är varmt ute så jag sitter i skuggan med min mamma vid min sida och min kära far är några meter framför oss och ber vid männen. Det är hela 36 soliga grader ute men jag stannar fortfarande sittandes kvar här. Åtminstone en liten stund till. Jag vill inte gå till hotellet där kylan finns, det är för vacker för att lämna… jag vill inte lämna än och det vill inte mina föräldrar heller.»

Låg aktivitet härinne just nu. Gick på semester idag och jag kommer förmodligen att gå på en väldigt låg motor denna månad men jag ska försöka att uppdatera här emellanåt när jag får bra nät, alltså det är så kul att blogga när man väl kommit in i bloggandet.

Nu ska jag sova efter en lång kväll med en massa skratt, tårar och käk med familjen. Kika in på bloggen då och då – det kan hända att jag dyker upp här. Kram ♡

annonslänk

Hallihallå damer, hur mår vi idag? Här har det i vart fall varit tyst! Jag och familjen har varit sjuka, och att vara sjuk samtidigt som man tar hand om sjuka barn eller föräldrar är ingen lek. Det verkar som om att vi gått på något konstigt virus då min mage är extra känslig än vanligt, *suck, men alhamdulillah muschos eftersom nu mår vi mycket bättre. Är det bara jag eller brukar ni också hamna i någon djupare sorg när ni är sjuka och tänka på att det finns många sjukdomar (t.o.m medfödda sjukdomar/handikapp) som människor lider av dagligen? ALS, ME/CFS, cancer, grav språkstörning eller stroke, autism, alzheimer mm..

Klockan är kvart i nio och jag ligger i sängen och fortsätter att planera inför Ramadan. Jag sitter med mitt gråa morgonkaffe (jag har alltid Oatly i mitt kaffe utan socker) och en timmes slow start.. det här är en av mina favoritstunder på dagen helt klart. Jag älskar när det går slow. Det allra första jag gör när jag vaknar är INTE att stressa, jag hatar att stressa på morgonen eller överlag, det är inte så som jag vill börja mina mornar på och dessutom gör stress min mage extra öm. Tvärtom, jag älskar att ta det lugnt likt en sengångare, därför sitter jag oftast och äter frulle i nästan två timmar, haha fatta! Är jätte tacksam för det och jag njuter av varje sekund eftersom inte vet jag hur länge det varar. Nå, hur ser min vecka ut? Låt oss kika.

Måndag: lunchmöte med Linnéa, Johanna, Simone och Lynn. Dom brudarna är mina klasskamrater som jag numera catchar upp med online med jämna mellanrum.

Tisdag: städa! Jag borde egentligen dra till gymmet då jag inte har tränat på snart två veckor pga sjukstuga och gissa om gumman gått ner i vikt men jag måste städa och röja undan. Fast det är väll ett slags träningspass det med?

Onsdag: löpning med 10 x 10 intervaller.

Torsdag: träning med fokus på underkropp!

Fredag: work, work, work och träning på min lunchrast.

JORDGUBBSSKÅLAR